En månad sprang förbi
och jag funderar om inte den här vegetariska livstilen är här för att stanna. För jag mår skitbra.
Har även tagit ett strategiskt beslut för mitt hår. Sånt är ju viktigt för mig. Nu skall jag gå lite mer 20-tal, spara ut lite och antigen ha Katie Holmes bob eller en Demi Moore i Ghost inspirerad frisyr. Behöver mer hår att slänga inför potentiella friare. De flesta blir rädda för min nuvarande powercut.
Jag vill gifta mig med Patrik Arve
Nu är han tydligen pappa och naturligtvis en underbar pappa.
Sitter i min lilla soffa med mina söta barn och ser bolibompa och vem tittar fram: Patrik Arve. Glatt sjungande en specialkomponerad tiger-ska låt för Stava med skägg. Briljant!! Och jag hoppas han gör det för sina barn.
Jag har ju sett hans namn för den fantastiska musiken på Höjdarna, men här tar han steget fullt ut och blir mystomte på Bolibompa.
Im in love
Om julkalendern
Varför jag är singel?
Min dotter har förklarat att jag luktar fis i munnen.
Kanske därför jag är singel :-) Barn har en underbar förmåga att vara brutalt ärliga iaf.
Annars - kärlek: Alla jävlar hittar nya fina kärlekar. Men å andra sidan så letar dom ju, kanske har ngt med saken att göra :-)
Annars - Dagens skåne: Lingonsylt till strömmingen????? Jag blir cellchockad.. Det skall ju vara ättika!!! Fast det har jag förstått inte direkt är medelsvenskt heller. Nåja, struntade i strömmingen helt och hållet och tog mig en bakad potatis som nog kommer hålla mig mätt till 2010.
Annars - musik: Anna Ternheim har en förmåga att gå rakt in i hjärtat på mig, och hennes nya är inte annorlunda.
Cocooning
Min kollega sa att det lät skönt för jag satte just cocooning som status på facebook och msn. För det är ju så skönt nuförtiden att man inte behöver fråga folk hur dom mår (eller nåja) för man kan bara läsa deras statusuppdateringar. Mkt bekvämt säger den introverta.
Tillbaks till cocooning - Ja det är skönt. För värmeljusen duggar tätt, yllefilten från Klippan är inte bara ett måste utan ren livslust. Enda smolket i bägaren är ögoninflammation som kom i baktakt med dagis-ebolan som jag hade förra helgen. Nu har jag rosa ögon vilket min prinsessdiggande dotter kommer tycka är jättefint när hon får se mig på lördag. Personligen tycker jag att det ser rätt ufolikt ut.
Jag borde idag gått på en dejt, men ville inte ville inte ville inte. Ville göra sushi och se på IDOL under ovanmända yllefilt. Men så hittar man väl inte kärleken. Fast å andra sidan, om jag hade seriöst trott på kärlek med denna dejt hade jag nog inte tänkt i dessa "ställa in"-banor. När man tvivlar redan innan dejt 1 så är oddsen inte höga att undertecknad faller handlöst. Men å andra sidan, George Bush kunde ju bli president och det trodde jag inte kunde hända i en upplyst värld heller.
Och den 9:e december är det dags för läkarbesöket där jag äntligen får svaret på min förbannade hjärnröntgen. Bara en månads vånda kvar
Man får inte glömma bort sin blogg
Sen åkte jag in i röret och det var inte alls så hightech och på nåt sätt landade jag. Im gonna be ok. Inget alternativ.
Så är mitt liv.
Men nu är jag glad, har läst meningslös litteratur (S Kinsella) och drabbats av höstfeber: Måste laga gryta!! Måste ha en ny filt! Vill sätta upp hyllor överallt och framförallt investera i en bokhylla så att jag kan packa upp mina tusentals böcker som jag gömt i ett förråd.
Kärlek i bilkön
Jag brukar observera vardagsromantik i bilkön. (Ja, jag kör bil fast jag är miljöfascist. Jag vet att det är fel)
Jag letar efter tecken på att Kärlek finns Därute. Så att jag kan hänga kvar vid hoppet även om hoppet börjar bli tunt för undertecknad
Majoriteten av bilarna är dock ensamma bilister. Och i dem med par så brukar de flesta tittar knappt åt varandra, utan stirrar utåt med uppgivna blickar. Andra diskuterar argt med lätt hatfyllda blickar. Jag brukar föreställa mig att de bråkar om huruvida de skall äta falukorv eller sushi. Väldigt väldigt få ser ens lite lyckliga ut. Vilket är delvis förlåtbart då klockan är arla (0800) men ändock så sjunker mitt hopp om kärlek
Men ibland, glimmar det till. Idag var den där. Vardagskärlek. I en röd volvo av alla bilar. Jag trodde först att de var ännu ett av dessa svenska arga par då dom precis när jag började observerade ignorerad varandra. Men sen när trafikljuset slog om till rött, så slänger sig mannen om kvinnan bakom ratten och börjar tokpussa henne. Varvid den 60 åriga damen rodnar upp till knäna men ler så brett att även jag börjar fånle.
Mer sånt.
Råd från den erfarna bitterfittan
Till alla er i olyckliga relationer: Ställ er i lägenhetskö
Det är mitt enda råd.
Det kan måhända cyniskt att döma ut sin relation så innan man tagit ett beslut. MEN en extra dag i kön kan vara just det som vetet från agnarna och ger dig nånstans att bo när väl skiten kollapsar
Och reder ni ut härvan och blir puttenuttiga igen så vad är väl en lägenhetskö att bråka om.
Sedär, anmäl er. Nu!
För övrigt - Bitterballarna?
Alla bitterballar då?
Dom som tyckte frun blev så tråkig när barnen kom. Vars fruar helt egoistiskt förslappade sin kropp utan att tänka på itterballens Behov, så att han nu tvingas jaga lammkött som kan möta deras standard.
Om dessa skrivs tametusan inte ett ord och de behöver inte kategoriseras med ett vidrigt namn som bitterfitta.
Åsa är fortfarande lite upprörd och skulle kunna skriva essäer om detta, men väljer att avstå för då framstår väl jag ju just som den bitterfitta som jag inte är
Bitterfittan - det nya facket för alla skilda kvinnor
För jag är ju skild och kvinna.
Då är jag ju bitter och hatar alla som lever i tväsamhet, tycker alla som skaffar bebis är naiva för att det är så svårt med barn, dricker baginbox medan jag röker och gnäller över att jag inte legat med någon sen Kalle på senaste krogrundan.
Eller nej.
inte direkt. Inte alls.
Jag tror på tvåsamhet., jag tror på kärnfamiljer
Jag tror för många ger upp för lätt, men tror framför allt att folk i allmänhet klankar alldeles för mkt på folk som skiljer sig även när det är genomtänkt.
Jag tycker att barn är ljuvliga, enkla och inget som är värt att avskräcka folk för. Folk ska skaffa barn. Helst innnan 30 om det går så man pallar och inte gnäller hur mkt barnet stör de rotade vanorna.
Baginbox är praktiskt på bjudningar men det är inte medicin.
Jag vill inte radera hela mitt förflutna även om jag inte vill återvända till det. Det förflutna har tagit mig hit.
Men jag är en bitterfitta. För så enkelt är det, och den stämpel får jag nu dras med. Tack Aftonbladet!
Ensam mamma söker - Ett manifest
Och med det sagt betyder det inte att jag föraktar alla lyckliga djävlar i tvåsamhet. Tvärtom - Jag är avis så jag är grön. Saknar främst nån i tevesofffan som kan ta del av mina .. klokheter. Och nånsom står ut med mina matlagarförsök. Ibland världsklass, oftast intressanta, ibland direkt vedervärdiga
Men jag är kräsen har jag sagt förr. Dels för att jag har god koll på vem jag är.
Vill ha nån som inte vill ha ekmöbler och stilrent överallt och dom verkar vara få. Iaf i mitt samhälle.
Någon som inte gnäller när jag somnar tidigt, eller skiter i att vika tvätten för att det är så tråkigt. Men samtidigt någon som vill ha det trevligt och rent i sitt hem, och ser det som en självklarhet att det är två som sköter ett sånt jobb.
Nån som står ut med mitt tråkiga liv, och finner mig intressant precis som jag är. Som klarar att inte ha fest jämt utan föredrar vardag. Som inte dööööör om man har en weekend- eller långesa planerad varje halvår eller år. Säg årtionde så får du min äventyrslysta.
Och mitt största fel i denna internetsdejtande årtionde är att jag inte är ute efter nåt ragg tils jag hittar den rätta. Jag är skitkass på att ragga. Så jag gör det inte. Män får alltså bokstavligen ramla på mig.
Så till dess är jag ensam mamma. Som inte söker.
Nåt för TV3?
I ingen-mansland
Får man kalla sig det om man inte är ute och raggar och söker konstant??
Visst hade jag uppskattat manligt sällskap i mitt liv, men verkar sakna energi och tid. Som singelmorsa kryllar det inte direkt av raggningstillfällen i vardagen. Speciellt inte då jag lever i en by där 2,5 barn och volvo (och äktenskap) är standard.
Så jag lever vidare i ingen-mansland tills fantastiska exemplar börjar ramla ner i huvudet på mig.
Sen är ju fröken kräsen oxå.
En bekant för några tusen år sen gav mig rådet att jag "nog borde försöka mig på nördar". Vet inte hur jag ska ta det. Jag väljer att tolka det som att jag behöver nån med lite mer hjärnkapacitet än genomsnittspersonen. Nån som vet vem Voltaire, Mano Chao, Rushdie och Stryer är. Och är inte rädd att använda det emot mig :-D
http://www.youtube.com/watch?v=1tP1umpp4M4&feature=related
