Kylan paralyserar

och man vill mest stänga in sig, dricka sitt kaffe (men vänta har inget kaffe hemma), sitta vid en brasa (men vänta har ingen brasa), läsa några böcker alternativt prata bort tiden med ngn intressant jävel. Kylan är vacker, men paralyserande.

Det finns ljusglimtar: Ranelids sensationella middagskyss på hänförda Meg . Kroppspråk säger ibland mer än människan gör. Meg lyste av hänförd avslappning. Den där självklara njutningen som endast kan komma i samspel med en annan människa. Ensamhet är ok, ensam är relativt stark och man klarar sig med vänner och barn och ett liv som i övrigt är fantastiskt. Men den där domnade känslan av en oväntat kyss.. goddammit mer sånt. Mer kyssar i vardagen.

Mer kyssar till mig.

Helt apropå Ranelid så har jag glömt bort skämtet som fick mig att fnissa i nästan två veckor. Ngt om orange, eventuellt en morot och så Ranelid. Jag önskar att det skämtet ramlade rätt i min hjärna igen.

Tid läker alla sår

Jag trodde det inte, men jag verkar ha förlåtit. Vet inte när det skedde? Plötsligt hade bara oket släppt. 
Även om jag inte glömt, så har jag nu lärt mig och gått vidare.
Har sagt att jag gjort det innan, men ändock hållit fast vid bitterheten.

Idag pratade jag med honom för första gången, utan att se honom som den onde. Jag kunde prata med honom och komma ihåg det bra. Jag kunde se honom som en människa.  En vanlig människa som gjort mig illa men som faktiskt lärt mig saker om mig själv.

Han är förlåten, i det avseende att jag släpper bagaget nu. Att gå tillbaka har aldrig varit ett alternativ, inte ens när bitterheten var som tyngst .

När kärlek tar slut gör det ofta det av en anledning.

"Jag är intresserad av dig"

är för övrigt det vackraste man kan säga till mig.. Jag vill inte höra att jag är vacker, självständig, charmig eller whatever.. Likväl som jag inte kommer dränka dig i tomma komplimanger. 

Jag vill bli intresserad.

Jag vill göra dig intresserad.

Därför är den enkla meningen "Jag är intresserad av dig" så briljant. Den borde sägas oftare.

När människor gör dig om än så lite nyfiken.
När du genuint vill spendera mer tid med dem eller höra mer om vad de har att säga. Om allt.

Inte bara kärleksmässigt, för människor har en förmåga att göra mig iaf nyfiken minst en gång om dagen.
Fast då hade repliken kanske misslett, skapat falska förvänintningar? Om man hänfört sagt till den ytliga bekantskapen som man diskuterat Coupland med. Kanske vara rakare då att säga "Jag är intresserad av vad du har att säga"

Ord är magiska... Genom att lägga till några så har du en annan känsla. Genom att lägga till ett kanske så har du förminskat ditt budskap.

Annars: Idag snurrar Hästpojken.


Kram i kylan

För övrigt tycker jag Bob Hansson skriver naivt härligt om om ärliga inledningsfraser:

"Varför det är helt otänkbart till och med med ett oskyldigt: SKA VI PUSSAS LITE NU MEDAN VI VÄNTAR PÅ BUSSEN KANSKE?"

Ibland, rätt ofta, gör vi det så svårt. Undertecknad inget undantag. Är ju singel och besvärlig. Det talas och talas om allt från politik, personlighet och preferens. När i slutändan det handlar om ett klick. Ett tjofaderhej - denna människa kan jag älska. Därmed inte oavhängt vad människan har för etiska grundprinciper. Men jag väljer att tro att tjofaderhej:et är så snällt att det avvaktar tills man möter en människa man har något gemensamt med.

För nu kännetecknas denna 2000 tals dejtningscirkus av  mkt dissningar människor pga deras skomärke, längd, hårfärg.

När började vi beställa en lämplig partner istället för att falla för människor?

Bara för att man tänker behöver man väl inte sluta känna?

Så gå ut och pussa ngn, vettja. Gör världen lite mer kärleksfull.
Jag drar mitt stå till stacken och pussar kidsen.

För övrigt: till min favorithäxa

Till världens bästa vän, och min favorithäxa, så vill jag skicka ve och förbannelse för att hon återfått mig att andlöst sitta och lyssna på Kent och drömma om hur kärlek bör vara..

Utan dina Andetag.

Så fuck you very much Lena, utan dig vore livet mer förutsägbart. Med dig är det det roligare helt enkelt även om jag nu åter förvandlats till den blödiga romantikern jag försöker förneka att jag är.


Gott nytt år

Hoppas ert nyår blir fantastiskt. Själv har jag som vanligt lite ont i magen över nyår. Över denna festhets och maniska iver att ha roligt. Missförstå mig rätt, jag uppskattar vänners goda sällskap och jag bli galet glad av en fest extravaganza. Men föredrar om det är frivilligt och spontant. Inte stelt, med givna regler om champagne på tolvslaget och löften som skall ges för att hållas under resten av året.

Ngnstans drömmer jag om en ny form av nyår. Men har inte funderat klart hur JAG vill fira nyår.
Till dess tillhandahåller jag en nyårsfest med barn och vänner där barnen står i centrum. Jag får sushi. Egentligen begär jag väl inte så mkt mer av en bra kväll :-)

Joo, nån att krama i soffan men sånt tar jag tag i 2010.

Att längta hem - Båda vägarna

Jag bor långt från min ursprung. Emellanåt är min längtan stor "hem". Jag romantiserar, jag trängtar och jag tillskriver hemorten alla förträffliga attribut.
Tills jag kommer hem, och inser återigen att jag är den udda fjärilen i gänget. Att jag inte platsar. Att platsen är vacker, men människorna är inte av mitt slag. JAg älskar dem, men dem förstår mig inte.
Jag reste och var normal, vacker och stark. Återvänder som tjock, ful och med sprickor i kanten.
Som alltid.
Samtidigt som en viss form av energi har inhämtats av att umgås med genpoolen.
En jäkligt dubbel känsla.
Känns bra att vara hemma

Den svenska synden

Tydligen förvånas USA över att vi upprörs över Tigers snedsteg. Upprepade snedsteg. GROVA snedsteg. Snuskig jävla otrohet när hon var gravid.....
Det går tydligen inte ihop med den "svenska synden"
Bara för att vi inte rodnar vid tanken på sex behöver det ju inte betyda att vi saknar moral? Men det är klart, jag tänker ju.

Själv förvånas jag över att energin återvänt. Vips så vill jag simma igen. Vips så var årskortet inköpt.

God jul på er.

En skåning i snön

snön ligger vit över taken ... Endast ÅSa är vaken...
Det är vackert som ett Disneylandskap och minusgraderna väcker både kropp och själ. Leendet sprider sig...

MEN

Så är jag ju i Skåne.  I Skåne kan inte människor köra bil. I Skåne gillar man att umgås och vara nära, så när dom kör bil så tillämpar dom den principen: Nära nära... Blir sen underlaget ngt annat än soltorrt så slår dom inte ner på farten och minskar avstånd. Nix pix, inte en skåning håller samma kära avstånd (nära nära) och slår av på takten så att man kan gå förbi dem. Det slutar med bilköer, krockar och kaos...

Älskar SKåne men inte i bilen :)

Åh dessa fantastiska män....

Har gnällt mkt över ensamhet och känner att bitterfittestämpeln börjar bli väl tydlig i pannan så härmed vill jag bara skicka en hög med kramar och pussar till alla deras fantastiska män:

  • Zlatan - Det finns bara en
  • Patrik Arve - Sveriges skönaste snubbe
  • Anders och Måns - Mina favoritnördar som jag pussar på vilken dag som helst
  • Albert Einstein - För att han fanns
  • Olle Ljungström - Sveriges sköraste man, en poet!
  • Russel Howard - För att han får mig att kikna av skratt
  • Picasso & Kandinsky  - För deras tavlor som är briljanta!
  • Gaudi - För hans hus som får mig att vilja skriva poem!
  • Toots - För han får mig att skaka rumpan

I vinternatten

så förlorar jag mig lätt i ensamma tankar. En önskan om mer, men samtidigt en förbaskat nöjdhet över livet.
Som om den jag väntar har väldigt stora skor att fylla. Kanske inte ens han finns. Kanske finner han mig besvärlig?
Nåja.. Jag är inte gjord för detta mörker. Jag är en vårblomma med klara färger. Som skrupnar i kylan och dånar av solen.
Idag är livet bra, men ändock detta men.

Att skilja sig är INGET någon gör frivilligt påstår jag

Åter igen retar jag mig... Hur de "fina" människorna anser att folk som skiljer sig för lätt....
Och går sen åratal i terapi, håller skenet upp och är så präktiga.
Att skilja sig är INGET någon gör frivilligt påstår jag
Sen finns det folk som inte tror på livslång kärlek, men de brukar inte hamna i seriösa förhållanden heller.

Jag tror på livslång kärlek. Men jag tror oxå på att våga ge upp om man gör varandra mer illa än väl.
Jag tror på att kämpa, överleva vardagstristess. Gjorde så i 13 år. Men jag tror även på att våga ge upp om man försökt allt och kroppen fortfarande skriker nej.

När folk möts av dessa argument så blir man plötsligt "godkänd" - Men du hade ju försökt säger de och lägger huvudet välmenande på sne. Jag är ju inte som "vanliga skilda".

Screw you happy suckers, separation är ALDRIG nåt enkelt. ALDRIG man gör för att man är lite bored och vill ha en häftigare fredag.
Inte med kids inblandade iaf. Men jag tror inte ens att utan barn så är det nåt man väljer för att pigga upp livet.

Och NÄR jag gifter mig

så är det denna jag dansar ner för kyrkgången i: The Maytals – Just Tell Me
Gäller att inte tänka OM utan NÄR.

Snälla stöt inte på mig... just nu faller jag lätt

Lång time no see..
Inget nytt, inga nobelpris, inga ändrade familjeförhållanden eller dramatiska kriser. Kände inte för blogga ett tag helt enkelt, och då jag inte har en manisk fanskara så väljer jag att skriva när jag känner för det.
Hur jag mår? Tack för att du frågar. Jag är kärlekskrank och på väldigt bra humör. Jag visslar till sentimentala kärlekssånger som ockuperar min Spotify lista. Jag ler och tycker världen är vacker.
Men jag saknar fortfarande den varma famnen. Jag saknar ett vinglas mittemot mitt en fredagkväll. Jag saknar den självklara Nummer Ett samtalet.
Så snälla män, stöt inte på mig nu.. Jag faller lätt. Jag faller troligtvis hårt. Sån är jag. Jag älskar lätt.

Tydligen lätt att erhålla slavar

Jag har en normal sida på en dejtingsida på nätet. Typ "jag är så här, söker nåt sånt här och bla bla bla". Inget speciellt konstigare förutom att musik- och boksmaken inte är mainstream men annars väldigt medelsvensson.

Tror ni då jag blir uppbjuden av normala män???

Nej.. Den senaste veckan möts jag av dylika förfrågningar: " Jo, du var söt! Men undrar, får jag bli din undergivna slav??"'

Och svininfluensan härjar, Tingeling ligger etta på svensktoppen och kvaiar finns i banansmak. Jag börjar tro att nåt är väldigt väldigt fel.

Det är tydligen enkelt?

En snabb slösurfning och jag hamnade på Expressen som påstod att jag kunde få en dejt redan ikväll. Hoppsan tänkte jag, jag som inte har barnvakt och dessutom har tvättid, hur ska det gå till?

Det var tydligen några handfasta råd som stod emellan mig och kärleken, eller nåja ett enkelt ragg. Läste begrundade.

1. Våga ta kontakt.
2. Le. Och ha ett öppet kroppsspråk.
3. Glöm ej beröring.

Mao vad glad öppen och stå inte tjura i ett hörn. Avbockat, redan avklarat. Däremot förehåller jag mig rätten att avsluta samtal med grottmänniskor och stänga av stomatolleendet oxå.

4. Undvik intervju-ämnen.

Det intressanta här var hur dom fortsatte förklarar: "Prata inte om tråkiga ämnen utan håll det lättsamt". Personligen så dör jag av uttråkning när folk kommer med putslustiga inledningsfraser. Men ok, rena intervjufrågor som det duggar tätt av därute såsom: Vad gör du i helgen? Vad jobbar du med? är inte roliga. Dock dom skall väl ses som att man vill lärakänna

5. Du kan flirta och hitta din kärlek var som helst!
6. Övertolka inte.

Hmmm.. då gör jag ju tämligen rätt, shit baberiba måste nog skaffa barnvakt ikväll ändå *L*


Hur det är att vara singel?

Direkt kopierat från en konversation jag varit med på nätet som hade ett nick som var helt obskyrt vilket gjorde att jag var artig men knappast intresserad:

Man: Jag vill lära gärna känna dig närmare!
Åsa: Ditt nick är rätt avtändande - och skräckande
Man: Det är för att du är tant
Åsa: Det är jag gärna
Man: Och så är du ful. Du kommer aldrig hitta ngn
Åsa: Var det därför du stötte på mig?

Och dessa lyckliga jävlar...

Nej skämt åsido.. Blir bara avundsjuk så jag blir grön. Finns sånt här i verkligheten? Ge mig en dos snarast isåfall

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article4793343.ab

Blå om våren

Solen lyser och jag har ägnat mig åt trädgårdsterapi. Ngt som funkar bättre än de flesta andra medel för en fröken som denna med bondegener i årtiondet. Jag mår genuint bra av att gräva. Inget jag anser vara en hobby, men jag går i zen när jag gräver och rensar. SAmma sak med simning. Det är typ enda gångerna jag slappnar av fullt ut.

Annars? Vår -låg...Skulle vilja ägna dagarna att snyfta åt Olle Ljungström musik... Skulle behöva en vårromans då jag känner att kroppen längtar efter en skäggig man.

Trevlig vänninna fyllde dock batterierna något. Förundrande hur vissa människor är som balsam.

Mer fräknar för så här melankoliskt passar inte en livsnjutare

Lilla Åsa och köttmarknaden

Gjorde igår ngt okaraktäristiskt: Jag gick på lokal med några väninnor. I lokalen spelade Clabbe och det var 80 tals fest. Musiken var hög, människorna många och av varierande ålder. Men framförallt var det - Köttmarknad.
Det var lystna blickar och snabba hångel, och sa man hej till ngn man kände så föregick rykten om nytt förhållande.
Jag blev rätt förskräckt. Disco har aldrig varit mitt favorittillstånd utan jag vill mest springa och gömma mig på toaletten istället för att stå på dansgolvet och se lagom tillgänglig ut.
Plus att friarkonsten bestod mkt av tacklingar (följt av åååh, förlåt men hej), primalvrål (ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ fett ös, vill du hångla`?)
Jag lär inte hitta min lagom intelligenta och pilimariska påg där så jag tackade bestämt nej när jag fick inbjudan till nästa stora evenemang:

VILD och SKILD

Jag sitter faktiskt hellre hemma och kliar fötterna mot en björk eller nåt

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0