Kärlek i bilkön
Jag brukar observera vardagsromantik i bilkön. (Ja, jag kör bil fast jag är miljöfascist. Jag vet att det är fel)
Jag letar efter tecken på att Kärlek finns Därute. Så att jag kan hänga kvar vid hoppet även om hoppet börjar bli tunt för undertecknad
Majoriteten av bilarna är dock ensamma bilister. Och i dem med par så brukar de flesta tittar knappt åt varandra, utan stirrar utåt med uppgivna blickar. Andra diskuterar argt med lätt hatfyllda blickar. Jag brukar föreställa mig att de bråkar om huruvida de skall äta falukorv eller sushi. Väldigt väldigt få ser ens lite lyckliga ut. Vilket är delvis förlåtbart då klockan är arla (0800) men ändock så sjunker mitt hopp om kärlek
Men ibland, glimmar det till. Idag var den där. Vardagskärlek. I en röd volvo av alla bilar. Jag trodde först att de var ännu ett av dessa svenska arga par då dom precis när jag började observerade ignorerad varandra. Men sen när trafikljuset slog om till rött, så slänger sig mannen om kvinnan bakom ratten och börjar tokpussa henne. Varvid den 60 åriga damen rodnar upp till knäna men ler så brett att även jag börjar fånle.
Mer sånt.
Underbart!!
Jamen det var väl gulligt. Kärlek finns där man minst anar det.
Kan inte ha varit vi, vi har röd volvo, men jag är bara 55 :)
