Och med posten kom lite kärlek

Bob Hansson - Kärlek hur fan gör man?

Så nu försvinner jag in i bokdimman. Kommer ut lite mer hänförd förhoppningsvis

Underbar Coelho

Sträckläst en bok av Coelho. Underbar. Jag tillhör dom som tyckte Alkemisten var ok, men resten av hans produktion och dagens läsning "Veronica bestämmer sig för att dö" var ..... to die for.
Lev nu kan den väl sammanfattas till.
Makalöst
Ikväll har min lilla schlagernördiga familj fest. Återkommer säkert med ett referat om våra åsikter.

Köttfritt år - Dag 4

Förutom att jag tänker omotiverat mkt på köttfärslimpa från jobbets cantina med gräddsås och lingon så går det bra. Det är inte så svårt att leva vegetariskt, inte mer jobb att ha fler alternativ på bordet (för barnens skull). Behöver dock recept på morots/rödbetsbiffar eller dylikt. Nu är det mkt linssoppa, qornfärs och wok.

Enda nackdelen är att min mage som alltid har svårt för omställningar så att det är lite ... spännande att gå på toaletten.

Där ligger förövrigt en pocket av Mitch Albom just nu. Mest känd för Tisdagar med Morries. Vardagsfilosofi och feelgoodlitteratur när det är som bäst.

Om Bob Hansson

Jag har börjat hänföras av Bob Hansson. Han uplevt honom som kufisk och lite mediakåt. Utan att ta ställning till honom genom att läsa hans verk. Och sånt är ju emot min livsfilosfi så jag tvingas läsa hans bo och lite dikter och fullkomligt knockas. Mannen är .. briljant.

Det var lite som när jag läste Bodil Malmsten och lade ner alla mina författarplaner. För så vackert ville jag kunna skriva, men då var det ju onödigt när Bodil redan skrivit ner allt i vackert paket.

Bob har gjort samma sak. Fast inte med ordtrollandet som Bodil mästrar. Bob imponerar med sina tankar. Han nästan tvingar mig att sluta filosofera. Men det hade ju varit tragiskt. Så jag tänker ändå, men vet att dom vackraste av tankar snurrar hos Bob. Kärlek.


34 år och besatt av korsriddare

Riddartiden har alla barn i sitt liv. När dom fäktas och inte kan få nog av riddarsagor.

Men när mina jämnåriga hade sin var jag besatt av grekisk mytologi och tyckte alla vara fåniga med sina diskussioner om runda bordet när man kunde leka Hades och annat mer fascinerande.


Nu har jag dock drabbats av riddarfeber och är igång med ÄNNU en bok om korsriddare: Tim Willocks - Religionen. Den är fantastisk. Jag drömmer mig bort. Jag vill oxå rida hästar, ha svallande hår och långa klänningar. Sa jag att den var fantastisk?


Låt barn få vara barn för tusan

Nej, jag är inte en av dem som har skyddshjälm på mina barn och inte låter dem klättra i träd pga egen rädsla att de ska bryta benen: Jag skyddar dem, samtidigt som jag försöker förbereda dem för den hårda värld som vi tyvärr lever i. Utan att ta bort naiviteten och glädjen som just barndom innebär. En förbaskat svår balans som varenda förälder sliter med och våndas med. Jag är tillräckligt nöjd med min egen insats.

Men denna brasklapp så kommer följande lilla historia:


Vi lånar alltid böcker på måndagar, och barnen får fritt välja vad de känner för precis som sin mor. Denna måndag valde jag oxå en barnbok då jag tyckte att mina barn varit lite enkelspåriga i sina urval och det förelåg risk för att undertecknad skulle somna vid bokstund annars. Så jag väljer en Gunna Grähs bok med en katt på omslaget, har för mig att jag gillade henne.


Väl i soffan börjar jag läsa och tappar bokstavligen hakan. Boken handlar om en kille som tvingas mata en A-lagares katt då denna har ramlat omkull i en buske. Det är tomma ölburkar och socialrealism i det slag jag INTE vill ha i en freakin bok. Jag förläser inte böcker och ser om detta chockar barnen, så nog stod jag där med tusen frågor som: "Varför har Heikki kissat på sig och ramlat i busken?" "Varför är det så mkt flaskor och burkar i gubbens lägenhet".


Barnböcker kan visst ta hand om jobbiga ämnen som alkoholism, döden etc. Men denna bok var skit skit skit.


Då föredrar jag Magda & Loppsockan, Gittan eller varför inte den underbara Halvan


Är det tisdag idag?

Har efter exakt 2 dagars semester uppnått det stadium jag sällan kommer till: Så avslappnad att jag inte vet vilken dag det är. Än mindre vad jag gör med min tid :-)
Just nu väntar jag på E och hennes tjejer som skall förgylla min tillvaro.

Kamerasladden är nånstans bland mina lådor och bild på Kattikatt laddas upp så fort sladden återfinns.

Just ja - Boktips: Labyrinten av Kate Mosse. Som Änglar och Demoner fast av kvinnlig författare (märks alltid) och med korsriddare. Jag sträckläste!

Och nu är jag även officiellt scifinörd då jag lyckats blivit helt hooked på Torchwood (och inte så lite förälskad i Dr Harper)

Ännu ett alster

Och kan bara att konstatera att ljust skriver jag i humör svart även om jag är far more upbeat in person.
------------------

En gnagande känsla om att livet är mer än så här. Att alla de där glättiga reklamomslagen inte har fel, utan att det är du som lever en grå tillvaro. Till detta vaknade Elin Andersson en gråmulen torsdag. Inget var fel med Elins liv, det var välorganiserat, fyllt med vänner, medelmåttigt kärleksliv, ordnad ekonomi och ett jobb som inte gjorde henne självmordsbenägen. Men det extra utropstecknet saknades kanske, men hitintills hade hon tyckt att utropstecken var överskattade och att denna utropshysteri var ett av de många fel som detta millenium hade.

Så hon steg upp, satte på sin vattenkokare för sin obligatoriska första Earl Grey-kopp. Med lite citron, och lagom mkt honung. Satte sig i sin vardagsbeiga fåtölj och betrakta sin utsikt från hennes lägenhet. Det hade fastnat ett boklöv på fönstret för någon dagen sedan och det satt som klistrat kvar. Elina satte sig ner, lika besluts som hon bestämt sig för att veckoplanera måltiderna för nästa vecka, och hon bestämde sig. Det jag har nu är inte bra, fast det borde vara det alla vill ha. Minus detaljer och krusiduller. Eller så är alla känslor av saknad bara en illusion, och hon borde bara vara tyst nöjd och hitta guldkanten i sitt liv. På en sekund var beslutet fattat: Trygghet är sköld du inte behöver. Kanske är det bara genom frifall som vi får reda på om molnen fångar oss eller inte. Frisk vågat och andra käcka ordspråk tänkte Elina och tog ännu en klunk av teet som lätt brände hennes morgontrötta tunga-Hon fattade sin gula blyertspenna och på ett väldigt Elin-sätt då hon bestämt sig och skrev ner de tre förlösande orden:


Ständigt försöker jag med den där romanen

men tummen fastnar djupt i röven, och det blir bara en klatchy inledning. Senaste försöket var en novelltävling som HD hade. Följande epos skrev men underkändes i min interna kvalitetskontroll. Så varför inte lägga upp det på nätet för allmän smutskastning av mina littera försök:
-----------------

Det var en vanlig banal måndag med halvfull tvättsäck, orakade ben och minus på ICA kontot. Elina hade bråttom till jobbet för det ska man ha, även om inte arbetsbördan orsakade högt blodtryck och nervösa besvär. Bussen var fullpackad, men det påverkade inte Elina som precis som de flesta av oss, körde ensam i ett halvsovande tillstånd i sin Nissan Micra. I bilen dånade glättig musik och morgontrevligt prat från den morgonhurtiga trio i den reklamfinansierade radiokanalen. Elina sjöng med och kryssade fram mellan filerna som på beting. Hon tänkte på vad hon skulle välja att äta till lunch i matsalen, om hon skulle orka simma efter jobbet och framförallt om hon inte borde ha tagit ut soppåsen ändå. Tankarna irrade och morgonrusningen susade när utan förvarning så bröt solen igenom det gråtunga molntäcks som skymt himlen de senaste månaderna. Solstrålarna orsakade kaos bland morgonbilarna där solglasögon letades fram, solskydd fälldes ner och lyckliga leenden spreds bland de morgonsuddiga ansikten. Bilar som innan kördes på automatik, tappade kontroll och mitt på Magnus Stenbocksgatan stannade Elinas bil då den fastnat av en mur av Volvo V70 av ny modell och sur ägarinna.


Elina förstod först inte vad som hänt. Varför bilen abrupt sluta rulla mitt i BWOs senaste discodänga? Varför en välmålad dam i Espritjacka knackade enerverande på hennes bilruta? Varför damens mun rörde sig rytmiskt och stort medan hennes ansikte blev rödare och rödare. Där i förrvirringens orkanöga så blev punkt ett enkel. Mitt bland livets skriva för skrivandet skull, andas för att man måste. I en tid där alla häller ut sitt hjärta över Internet i form av bloggar och chattar, där ingen åsikt är liten och "jag alltid har rätt" väljer Elina att isolera sig. Så otroligt otidsenligt.


-         Jag behöver er inte mer, deklarerade hon när hon öppnade bilfönstret.


Orden orsakade spasmer hos Volvodamen, men Elina öppnade dörren och puttade vänligt bestämt bort kvinnan och började gå. En fot före den andran, bort från tutande bilar och människor som drog i henne. Elina gick tills mjölksyran erövrade henne, Elina gick vidare och vann över de mest basala kroppsfunktioner. När solen gick ner så var Elina vid stranden.


RSS 2.0