Brevkompis
Brev är bra. Brev kan vara det vackraste man kan få. Som en blandning mellan en oväntad julklapp och en god bok. Två goda ting kan inte bli fel att kombinera.
Jag hade en brevvän en gång i tiden när jag var ung, brann och skulle skriva odödliga romaner eller få nobelpris i kemi. Hon hette Barbro, och alla mina vänner trodde hon var lesbisk. Jag vet än idag inte om hon var det, hon var nog sökande, och sexuell läggning är i slutändan bara en parentes i ens personlighet. Hon ville iaf inte ligga med mig och inte jag med henne, men vi älskade att skriva varandra. Vi skrev tjocka brev med tankar, noveller, ångestskrin. Som att ta sin dagbok och posta den utan censur. Brev som jag borde sparat...
Fantastisk övning i kreativt skrivande.
Som denna blogg fast kärleksfullt igenklistrat, och med lite ritade blommor i kanten.
Inget av vikt. Allt av vikt.
Fasiken .. jag saknar Barbro.
Eller jag saknar att posta mina små poem till ett par utvalda ögons enskilda betraktande.
Gnäll om gnäll
Det är ett jävla gnäll runt om i världen.
Det är för kallt. Bensinen är för dyr. Jag har gått upp två kg. TV på lördagar är dåliga. Ingen älskar mig. Dom förstör Hbg om dom river The Tivoli. Mina kollegor tycker jag är sur.
Jag halvkräks åt alla negativa statusuppdateringar på FB/MSN etc och negativa kallprat som omger mig och jag hatar att jag förvandlas till en av dessa gnällare när jag hör allt detta. För detta inlägg är ju oxå negativt..
Jag förstår verkligen inte varför folk så lätt hänger upp sig i de tråkiga delarna av sitt liv och tillvaron.
JAAA det är kallt. Skitbra, jorden lever! Låt oss njuta snön innan vi börjar gnälla över att vi har många maskrosor i gräsmattan. För inte lär ni uppskatta sommaren mer även fast ni skriker efter den. Nej då är det klibbigt, varmt, för långt till semestern.
JAAA bensin är dyr. Av en anledning. Den håller på ta slut. Inte imorgon, men det är dags att sluta gnälla om att det är dyrt att köra bil och hitta alternativ. Slå upp dom ljusblå och tänk större.
Trivs du inte på jobbet? BYT JOBB. Eller byt attityd. Eller skola om dig, eller välj att stå över den där sura minen så kanske du häpnadsväckande nog upptäcker att folk ler åt dig. Frivilligt. Utan att du behöver skrika åt dem att vara trevliga.
Jag tror ju livet är ganska enkelt.
Hänförs och livet fortsätter hänföra dig.
Trivs med vad du har, och om inte allt är perfekt så är det fortfarande ett rätt behaglig tillvaro som inte ger dig orsak att gnälla.
Men det kan vara gävlearvet som speglar mina tankar.. Det är något med luften däruppe, eller var det Tjernobylregnet, som har fått oss att bli mer eller mindre etablerade filosoferande lyckoprofeter.
Nu tänker jag sluta gnälla och ut och hoppa i snön.
För det trivs jag med
Svenska som lek
Jag hänförs är folk respekterar språket, jag hänförs dito när man leker med det.
Och ngnstans här blir jag glad nu över kommande generationer. När jag hör Movits som tänjer på vad som är möjligt med svenska rim. Att glädjen finns kvar.
Svenskan är vacker, och enkel att glömma i tider när programmen är amerikanska och vi alla förstår varandra som i Babels torn. Vi slarvar, förenklar, förkortar och glömmer skillnad mellan de/dom/dem. Jag blir glad att språket lever!
Oglamoröst och förbaskat behagligt
Ignorerad strykhög
Ett sovrum som förvandlats till ett lekland för gosedjur
Kaffe som ryker, hänför, väcker mig
Inköpslista lång som Lappland
Ingen guldkant, inga paljetter
Vardag
Oglamoröst och förbaskat behagligt
Jag tror jag sätter på lite musik och dansar bara för sakens skull
"Du vet var jag finns"
Idag är dag som är som gjord för Olle Ljungström. De flesta dagar är gjorda för Olle iofs, men idag nickar jag med i:
Fåtöljen framför tv:n, där har jag mitt liv.
Mina blommor dom dör, jag är trött, trött och skör.
Men jag vara stark, jag kan få allt.
Jag kan sprida färg, jag kan regera
Men det blir nog en till kaffe och en cigarett
Kaffet är bryggt och starkt som bara helgmorgnar förtjänar, och cigaretterna lämnade jag på 00 talet. Men känslan är densamma
Att må dåligt fascinerar mig delvis.Hur folk reagerar.
Hur de flesta låtsas inte märka och nästan snabbjoggar bort för att inte utsättas för den dåliga känslan.
Hur några låtsas men sen mest vill hem till deras liv med platt-TV och utan vardagsproblem.
Hur några försöker och använder huvudet på sned och "Du vet var jag finns". Ja, jag vet var ni finns. Det hjälper inte. Eller det är fel. Det gör det. Det är bara att det ställer krav på mitt egendriv att aktivt söka stöd och sånt är begränsat när humöret är blått.
Sen finns det andra sätter sig ner, ser en i ögonen, pratar en sönder och samman och kramar än till och med när man nästan vill fly från omtanken.
Den senare varianten vill jag klona.
Den senare varianten tänker jag bjuda på middag ikväll och reda ut röran.
Efter det ämnar jag återkomma och sprida färg.
Konsumptionsfri månad
En månad
Borde vara görbart, allt annat är befängt. Även med småkids som växer så det knakar.
Känner att jag inte vill vara med i detta slösa samhälle där yta är religion. Där mkt vill ha mer men alla vill ha allt.
Kanske falerar jag. Likt mitt vegetariska år som avbröts pga de där förbaskde hotdogsen som luktade så ljuvligt i IKEA kön.
Kanske bevisar jag att .. ingenting. Men det känns ändå bättre att medvetet utmana mönster i samhället som man ogillar istället för att bara sitta i soffan och muttra över det.
Kram till er. Världen behöver mer kramar från kända och okända.
Mer kärlek. Mindre yta.
Livet ger dig inte mer än du kan mäkta med
Isåfall vill jag tala med ngn som bestämmer över min uppskattade förmåga... Kan ni sluta slänga saker på mig som jag inte förväntat mig och som jag inte vet om jag orkar??
Det finns gränser vad en ensam mamma kan stå ut med.
Dåliga dagar
Dåliga dagar när man inte vill öppna ögonen och få mer skit.
Omstart.
Reboot commencing 3.. 2 .. 1...
Eller så får jag rycka mig i kragen, känna efter, dansa lite..
Tills jag återvänder i mer normalt skick så beordrar jag era mer lyckliga jävlar att lyssna på Andreas Grega.
Vuxen vänskap del 2
Dels för att det tar en förbaskad tid innan jag litar på folk även om jag gillat dem från första sekund. Dels för att jag är helpuckad att förstå signaler när folk vill komma närmre. Försöker bli bättre, men är dålig på att tolka signaler av intresse. Andra känsloförnimmelser är en piece of cake, men intresse - swooosch går förbi mig som en Lamborghini på motorbahn
Fick idag en sån aha upplevelse när en Vän påtalade att en bekant i min omgivning desperat söker min vänskap. Inte desperat, men fiskar rejält. Dels för att vi har samma säck av erfarenheter. Dels för att jag gillar henne.
Jag har sett henne som en ytlig bekant. Sån man råkar på stan ibland och slänger tomma trevligheter med.
Men nu när jag fick det påtalat så inser jag ... att jag återigen varit lite bäng.
Får ta tag i det.
Däremot är jag en förbaskat bra vän att ha om man lyckas bryta mina försvarsmurar och får mig att fatta man vill umås med mig.. Men jag vill faktiskt ge mina vänner all cred för att de lyckats. Jag har motarbetat dem trots att jag på allvar älskar dem.
Nix.. soffa.. förberedelser för en jobbvecka.. kramar från barn... tjock katt som saglar på mig...
Varför inte?
Lammkött
Vad är värre än att vakna upp bredvid en 25-årig kvinna, om du förstår vad jag menar? Du vill gå och skjuta dig själv eftersom du inte har något att säga till henne. Seriöst, det är tragiskt, men det finns män som vill ha det som var deras första ideal hos en sexpartner.
Alec Baldwin
Även om jag är öppen av naturen så tror jag att dejta ngn som är på samma tankeplan som en själv. Som tänkt lite färdigt. De unga är vackra, men.. tankarna är inte klara ... lite tomma. Behöver mogna lite till.
Precis som mina tankar troligtvis är lika tomma för en 60 åring. Jag har liksom inte perspektiv än för att befinna mig på samma nivå.
Och till alla regler finns undantag.. Det glömmer ni väl inte?
Växtvärk efter skilsmässa
Nu har jag växtvärk.
Jag ser på saker som är kvar från mitt gamla liv. Som är ett led av kompromiss. Glas som jag nästan gillar. Uppläggningsfat han kunde stå ut med etc.
Jag vill ha vackra saker. Utan kompromiss. Jag vill ha färgglada glas, schackrutigt golv, mera fluffiga filter med grafiska mönster, vinställ fyllda med Rioja viner som är så fylliga att jag får äta dom sked.
Ge mig mer, ge mig allt.
Jag växer sakta. Jag har nu levt allena i ... snart 4 år.
Eller så är det inte växtvärk. Bara ren egoism och ren girighet. Eller frosseri.
Lev
Väljer att leva lite på riktigt istället
Alltid en behaglig hobby
Lyckliga dagar
Av inga orsaker. Av alla orsaker.
När livet är som en räkmacka, som en gratis biskvi till kaffet när sockersuget är hårt.
Som .. en ljummen sommarvind när man ligger i brassestolen.
Dagar då karma ger utbetalning och välsignar dig med små små guldkanter i varje steg du tar. När kaffet är gott. När dom spelar "Smooth" på radion på motorvägen hem. När katten inte bits. När luggen faller rätt.
När främlingar ler.
När vänner .. är som vanligt :-)
Lyckliga dagar goddammit
Bahamas?
Bort är dit jag vill.
Längesen
Jag glömmer så lätt
Det är så lätt att glömma bort vad man gillar. Lättare att fastna på saker som retar en.. Lättare att säga nej än att chansa på ett hejrungande ja.
Jag glömmer så lätt hur bra jag mår av simning. Hur jag egentligen borde ha simhud, då vatten är mitt naturliga element. Avslappning. Hur tankeknutar som fastnat på repeat i hjärnan bara löser upp sig. Hur världen blir vackrare och jag blir lugnare.
Sverige är för övrigt ett land med sjukt vackra människor. TIll och med fula människor är någorlunda bildsköna. Idag har jag hänförts över vackra gamla gummor på simhuset. Sånt gör mig glad.
Rätt mkt gör mig glad egentligen.. Men det är väl så livet skall vara?
Om sprit
Han har den då han var/är ett själv. Alltid frågan om hur man skall benämna det. Jag säger var ett fyllo, då han nu är nykter. Dock är det ett livslångt ok att bära. Jag känner igen dom ändå... Kan se så lätt de som bara har roligt, och de som gör det för att de måste för att orka med livet. Som hoppar på vilken kick som helst bara för att överleva.
Ett tag så drack jag inte då jag likt Birro inte fixade att se detta spel pågå bland människor. Se hur folk förvandlades till gapigt skräniga människor med nersatt tankeförmåga. Ännu mer för att dess fyllon syntes så tydligt och ibland kan det vara svårt att veta så mkt om en människa. Information är makt men oxå ett jäkla ansvar. Säger man till? Hjälper man dem till insikt? Eller ler man och låtsas som ingenting?
Att lätt kunna läsa av människor är ibland en jäkla förbannelse.
Nu dricker jag gärna. Till god mat. I gott sällskap. För att jag vill. Inte för att jag måste. Så har det aldrig varit, och kommer aldrig bli för mig.
För övrigt:
Imorgon börjar vardagen och jag vill inte ryckas ur denna behagliga semesterlunk.
Jag vill ägna mer tid åt mig själv och min familj.
Jag vill vara uppe om nätterna, sova på morgonen.
Jag vill dricka Zoega istället för automatkaffe.
Förbannade spelutvecklare
Förbannar just nu alla nördar som skapar spel som är omöjliga att installera. Utan gör dom så coola att man minst måste ha en C64 tatuering på axeln för att få igång sitt spel, eller att man kan mer än 15 decimaler på pi. Jag kan bara 14 så jag är så fetute.
Eller så förbannar jag Vista. Förbannade Bill Gates produkt som vägrar vara kompatibelt med det jag vill ha på min dator
Jag är så klassiskt tjurarg att jag helst vill sparka på datorn.
Ska jag inte.
Kan tygla mig. Lite. På materiella ting iaf. Ofta har dom ju ingen bakomliggande agenda för att göra mitt liv svårare.
Får nog ... laga mat. Krama ett djur.. Fluffa omkring.
Ilska är inte bra i längden
Äldre, men skön ändå
Ler är fel ord, jag storskrattar igenkännande.
För vi är en hypad generation. Som färgar, plockar, vaxar för att hålla oss unga. Som hänger med i trender för att inte bli mossiga. Vi byter tapet en gång i halvåret för att inte bli sådär pinsamma som andra generationer som renoverade en gång var 30:e år.
Men varför - Vågar vi inte vara lite gamla?
Att vara äldre är iofs att dö en smula, men jag gillar att få åren på min sida. Att ha erfarenhet. Att få ett lugn som bara kan komma när man ramlat rätt i sin egen kropp. Och skrattrynkor. Rätt charmigt det med.
Och männen blir gråhåriga, ack så vackert. Men gråhåriga kvinnor? De flesta av mina väninnor och jag är gråhåriga men låtsas inte om det. Jo, en - Vackra Tam med sitt silverhår. Nångång när jag är redo för att omdefiniera mig skall jag oxå vara så modig.
Tills dess sitter jag med undercut, färgat hår, indieglasögon och lyssnar på Glasvegas, som en sann 70-talist :-)
Inga sundsbussar på mitt sund
Nu är jag iofs en Scandlines människa. Enkelt, mindre rökigt. Mindre gemytligt men jag kan hålla mig i 20 minuter. Gemytet tar jag på andra sidan sundet.
Dock tror jag att denna vackra stad överlever ändå. Båtarna är ett naturligt hjärta i staden men här är så sjukt vackert ändå.
Vackra dagar, vackra tankar
När vännen du saknat utan att veta det knackar på för en timmes skitsnack och kaffe. När posten kommer med presenter och en bok du inte visste du ville läsa. Att jag är ledig medan andra stressar.
Och bland dagens i-landsproblem så har vi.. inget. ATt jag tröttnat på alla min musik vill jag inte ens gnälla om. Det är behagliga problem, att bege sig ut på musikjakt. Även om det just nu går trögt.. musiken hittar mig inte.
Jag har lätt att se det vackra. Så enkelt att jag emellanåt betraktas som en happygolucky smurf.
Men det är så jag vill leva.
Vill inte gnälla på skitsaker, vill inte skylla ifrån mina bekymmer på andra. Jag lever mitt liv som ser ut som det gör pga mina val. Och jag håller fast vid att en sån inställning lönar sig i längden.
