Vuxen vänskap del 2

Jag är svår att komma nära. Inget jag hymlar med..

Dels för att det tar en förbaskad tid innan jag litar på folk även om jag gillat dem från första sekund. Dels för att jag är helpuckad att förstå signaler när folk vill komma närmre. Försöker bli bättre, men är dålig på att tolka signaler av intresse. Andra känsloförnimmelser är en piece of cake, men intresse - swooosch går förbi mig som en Lamborghini på motorbahn

Fick idag en sån aha upplevelse när en Vän påtalade att en bekant i min omgivning desperat söker min vänskap. Inte desperat, men fiskar rejält. Dels för att vi har samma säck av erfarenheter. Dels för att jag gillar henne.
Jag har sett henne som en ytlig bekant. Sån man råkar på stan ibland och slänger tomma trevligheter med.
Men nu när jag fick det påtalat så inser jag ... att jag återigen varit lite bäng.
Får ta tag i det.

Däremot är jag en förbaskat bra vän att ha om man lyckas bryta mina försvarsmurar och får mig att fatta man vill umås med mig.. Men jag vill faktiskt ge mina vänner all cred för att de lyckats. Jag har motarbetat dem trots att jag på allvar älskar dem.

Nix.. soffa.. förberedelser för en jobbvecka.. kramar från barn... tjock katt som saglar på mig...
Varför inte?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0