Osorterade tankar från villaförorten

Jag gillar det skrivna ordet, det talade ordet, ordtrolleri.
Jag hänförs är folk respekterar språket, jag hänförs dito när man leker med det.
Och ngnstans här blir jag glad nu över kommande generationer. När jag hör Movits som tänjer på vad som är möjligt med svenska rim. Att glädjen finns kvar.
Svenskan är vacker, och enkel att glömma i tider när programmen är amerikanska och vi alla förstår varandra som i Babels torn. Vi slarvar, förenklar, förkortar och glömmer skillnad mellan de/dom/dem. Jag blir glad att språket lever!