Sömnlösa nätter

Återigen vankar jag omkring...

Rastlös

Den trygga ovaggande sömn som präglade småbarnsår, försvann.

Kvar är den grubblande nattvankaren som jag hade glömt bort.
Dock lyckligare.
Mer dansande
Mer läsande.
Likt förbannat grubblande.

Kan inte bestämma mig om det är ngt jag vill ändra eller om jag skall omfamna återkomsten av mitt gamla jag?

En doft av solsken

får mig att längta efter mer... Idag sken solen på min bleka näsa och gav den fräknar och ett gott humör. Som värmen spred sig till magen och fick mig full med energi, fick mig att möblera om hela hemmet, dansa som en besatt med kidsen i vardagsrummet.. När skrattet fastnar i halsen på ett bra sätt. När leendet sitter som det ska och inte går att sudda ut. Tja allt sånt som jag gör när jag mår bra. En känsla av att livet tametusan har peakat, så mkt bättre kan det inte vara.

Fast jo det kan det. Ge mig plusgrader, långa nätter, ljumma nätter, ge mig skitsnack på verandan. Ge mig solstänkta dagar på en klippa.

Ge mig sommar.

Ge mig mer.

Begär ju så lite :-)

Ramlade rätt igen

Var ute och svajade i deppiga och desorienterade diket ett tag. Men kom på vad det var som störde mig...
Jag hade ju glömt att ge mig själv lite riktning! Har ju levt lite för stunden ett tag för att utmana mig själv nu när målen var uppnådda.
Inte min styrka. Eller jag klarar det men blir lätt oinspirerad.
Så nu gav jag mig själv lite riktning och vips så känns.. livet sådär fasligt behagligt igen :-)

Bara därför bjuder jag på en playlist som spelades på nyårsfesten, lite Åsa, lite barn, lite sånt som alla borde lyssnat på för många år sedan.

Nej

Vidhåller - Nyår är en hemsk helg.

2010 ska bli trevligt men måste årskiftet firas är det dags för mig att hitta nya former. Gäller även för midsommar.
Nåt som inte har sill, nubbe och fåniga hattar. Fast vänta fåniga hattar är ju kanon på kräftskivan... Och då är ju nubben oxå ok. Varför finns inga enkla regler om vad som skall upfattas som roligt?

Så nästa nyår skall jag grilla korv på en öde ö som inte firar nyår.. Finns det såna?
Eller kanske dansa salsa eller ngt annat exotisk i alldeles för färgglada kläder och inte tänka på angst?
Eller hyra en stuga i skogen, fylla den med böcker, god mat, Trivial Pursuit och någon som kan krama mig sanslös?

Vet ej... Åsa funderar.


För övrigt lägger jag in en disclaimer över detta deppiga inlägg. Jag är ju egentligen en rätt ultrapositiv människa som egentligen hade det ganska mysigt igår. Men ngt med nyår gör mig illa.

Louisiana baby

Var och såg Jacob Holdts bilder igår... Åkte dit tämligen förutsättningslöst då jag nu uppsöker konstutställningar för att låta mig överraskas istället för att vänta i evighet på att RÄTT konst att besöka.
Jag visste inget om mannen.
Shit, vad jag berördes... Fotona var enkla. Kunde lika gärna vara tagna av mig. Men dom var inte bara bilder. Dom kom med en historia. En naken historia, utan försköningar eller nåt... En historia som han dessutom följde under decennier.
Det var hemskt. Jag är så förbaskat priviligerad, och jag är fortfarande chockerad över att sån misär kan förekomma i USA.

Och sen när man går ut därifrån på skakiga ben så kommer frågorna: Vad driver mannen att ta dessa bilder?
VArför tar han bara bilderna istället för att rädda lite av världen? Vill han rädda världen? Eller är han bara en nyfiken observatör som vill sprida information till massorna? Eller ännu värre: En exploatör.

Se.

Rudolf

Likt en man skulle jag just ville ha oändligt med sympati av omvärlden då min näsa rinner, huvud värker och hela jag går i förkylningsatomer.

 Som en kvinna biter jag ihop och går och jobbar. Eller som farmor hade sagt:En förkylning har ingen dött av. Fast vänta, där var hon ju ute och cyklade enligt SCB. Men nåväl, likförbannat sitter jag där på min kontorstol. Som en övervintrad tomte som kräver te en gång i millisekunden för att inte kraxa fram orden. Som likt Rudolf har en näsa så röd att jag kan lysa vägen till matsalen åt mina kollegor. Som en vandrande bakteriehärd men med ett smittsamt skratt och en vänlig attityd.

2010 nalkas. Så även min nyårsångest.

Men det ska bli ett bra år. Det kommer bli ett bra år. Om inte annat blir det ett år med iPhone. Och bara det är ju en bra början.

Fram till det nynnar jag på Paloma Faith


Tankar om vuxen vänskap

Jag är en kvinna med många bekanta, och få nära vänner. Jag är nog svår att komma nära. Dels för jag verkar läskigare än jag är, och sen för att jag är dryg nog att vilja ha ensamtid och inte ringa och träffas hela tiden.
Så få vänner som fattar mig, som jag älskar.
Och många nästan vänner som nog tror att jag tänker på dem mindre än jag gör, men som jag faktiskt skulle ställa upp för om de bara ville :-)

Som medelålders är det svårt att hitta nya vänner. TIll och med att behålla gamla om man är stressad och singel som mig. Så därför grämer jag mig just nu för jag har grälat med en vän som är ny som hade potential att bli en av inre kretsen. Ett urdumt bråk, men han sårade nog mer än jag lät honom förstå och sårad vill jag inte bli mer så då flyr undertecknad. Hellre en flykt i onödan än sårad självkänsla igen...

Ja jag vet.. inte det sundaste förhållningsättet. Men just nu det som funkar.

Så jag är arg, jag vet att vi borde reda ut det men jag tänker hålla fast vid ilskan några timmar till inann jag dansar av mig den.

DAgens musik: Johnossi.

Om jag var en rörmokare

skulle jag på egen hand lösa den äckliga situation jag befinner mig i...
Min toalett har havarerat. Det är stopp i den och jag kan inte lösa det med varken kaustiksoda.
Det luktar... toalett.
Toalett luktar inte direkt mysigt, juligt och romantiskt.
Men kan frk lösa detta själv? Ack nej.. Tydligen är jag fortfarande beroende av andra. Men de vägrar svara i telefonen och komma och hjälpa den stackars jungfrun i nöd.

För övrigt gläds jag åt att u-länderna ställer krav på industriländerna i Kph. Vinst kan inte, och får inte vara den enda drivkraften... Jag vill gärna överlämna en beboelig jord till mina barnbarn.

För övrigt hoppas jag att alla protesterande i Köpenhamn lever som de lär och är miljömedvetna i sin vardag och inte bara åker och skriker och skyller på "the man" för miljöförstöringen. Även du och jag är bovar... Jag bättrar mig. Gör du? 

År 2010 vill jag att

  • Min vän Anna får ett enkelt och underbart år
  • Min son fortsätter trivas
  • Jag får åka å semester med min familj utan att vara stressad
  • Mina ångestkilon försvinner. Jag ser bra ut fortfarande men känner inte igen mig själv. Behöver inte bli så benrangelsmal som jag varit. Bara bort med fluffet.
  • Jag är superbra på mitt nya jobb och lyckas vara en bra chef för de i min grupp

Kaffe, melankoli och Movits

Det börjar som en grubblande lördag. När svårmodet är nära och Spotify hamnar på Wadling och Thåström.  Bra indikator att ngt är fel.. Men att vara glad är ett aktivt val.
Så några legobilar senare, lite Movits och pannkakstårta så goddarnit om inte livet känns rätt överkomligt. Håret lägger sig helt frivillligt åt rätt håll, ögonen börjar tindra och fräknarna lyser. Fröken överlever mao.
Nu drar jag mig till biblioteket med familjeskaran för att samla in årets skörd av julböcker.

Movits förresten... Upptäck! Dansa! Le!
Eller sätt på min lilla playlist och dansa åt kvalitetsmusik vettja.

Ensamhet

är inte bara ett hemskt tillstånd om det inte är självvalt. Ensamhet ger nu även cancer.
Så gör en insats, bjud undertecknad på middag ;-)

Nej, jag är inte ensam. Inte mer än jag vill. Jag har bara begränsat med tid för socialt samspel. JAg är övertygad om att det lär ändra sig med tiden, ty jag är en social varelse. Jag behöver andrum

Och till Anna Anka

vill jag bara skicka en liten låt..
Att ge råd om hur man lyckas behålla mannen i äktenskapet  när man själv hittat mannen när han var gift. Inte direkt ett framgångskoncept.
Att ha en syn på jämlikhet som den kvinnan... är skrämmande.
Lycka till att hitta ny :-)

Jazzdansar in julen

Har varit arg. På världen. På vänner. På omgivningen. Det gick över. Och var i efterhandens klokhet nog rätt hormonell :-)
Nu har jag introducerat Movits till sonen som tokdiggar så vi jazzdansar in vardagsrummet.
Så vad gör det om knäcken blev rinnande, ingen äter mina saffransbullar och TV-utbudet en lördag är kriminellt.
Livet är gött ändå, jag har ju uppåtsnäsa, luften är klar, sköljmedlet doftar gott, fish cakes luktar lovande från köket.

Ett aktivt val att vara positiv

Sådär.. Nu slutar vi gnälla. Över kollegor som gnäller, chefer som inte förstår, kärlek som inte kommer, väder som inte är som förväntat, mat som är dyrare... Varför fastna där? VArför välja att se vardagen, denna FANTASTISKA vardag i sånt dystert sken.. Det är roligare att se allt som är bra, sluta haka upp sig. Och som ett jäkla brev på posten sitter leendet där, energin smittar och livet leker..

Idag är jag till exempel förbannat glad över att ha ett jobb som fortfarande fascinerar mig efter 7 år. Jag tycker att min kitschiga julgran ser fantastisk ut och gör mig danssugen. JAg tycker att vädret är som gjort för en löksoppa, och en löksoppa gör sällan ngn arg. Idag är jag glad för att bor i ett hem där grannen knackar på med ett leende om jag glömt nycklarna i dörren. Jag är glad att P3 finns och förgyller min vardag. Jag är glad att andra har Iphone så jag får avundas dem. Jag är glad att jag inte oumbärlig utan kunde byta jobb utan att jorden gick under. Jag är glad att det finns hårfärg som gör mig vacker och trollar bort gråa hår..............

Tja.. ni förstår

Så, sätt på The Maytals – You Make Me Feel The Way I Do. Jo, inget gnäll över att det är gammal tråkig ska. Ska är fantastiskt. Sätt på, slappna.. Tänk på tre saker som gör dig glad idag, börja vagga med i takt till musiken. Sådär, dags att hoppa upp. Dags att dansa. Oavsett hur många som ser. För ju fler som ser desto fler ler. Så dansa, skaka skaka rumpan . Och så fortsätter vi The Maytals – Love Is A Special Feeling

Kärlek till er alla goddammit

Inte så lite synd om mig

och det är i såna här lägen jag saknar ngn som kan förse mig med juice, klappa mig på axeln och säga att det blir nog bra snart, som diskar åt mig.. Istället får jag göra allt detta. Nerknarkad med alvedon för att inte duka under av febern. Nåja.. Bara bit ihop, ta itu med skiten och hoppas denna förbaskade infektion försvinner raskt.
Till dess skakar jag rumpan till The Creeps – Now Dig This!

Kaneldoften hänger i luften

Jag kunde inte hålla mig.. idag tjuvstartar jag december. Vi har gjort deg, bakat pepparkakor och misslyckat med första batchen knäck. I fönstren står hyacinter och jag känner hur julvärmen slår emot mig. Imorgon efter julskyltning får jag ju ta fram mina julkartonger och börja pynta.
Freakin love jul.


Om mitt liv vore en sång just nu

så går den i moll, fast allt är bra. Lite som The Plan – Let´s Leave

En känsla av orkeslöshet som, likt förbaskat som olja inte blandar sig med vatten, beror på detta mörker och den förbannade skånska regnperioden som de kallar höst vinter. Jag kallar det hemskt.

För övrigt fortfarande, år efter hypen, en av de vackraste låtar jag vet. Herr Jensen river öppna hål i min själ.
Hur var det nu igen.. Jag behöver en kram var det ja...


Ibland är tystnaden väldigt talande

Har bytt hårfärg och anar att det inte är en succe :-)
Tystnaden är talande fast skillnaden är markant. Men dom får säga (eller inte säga) vad dom vill: Denna sommar är Åsa blond. Bara för att det är sista chansen. Jag börjar bli grå, och snart går det inte att leka lika mkt längre

Annars så somnar jag stående. ATt jobba efter långhelg är inte.. inte kul

Hur man hittar sig själv?

För min del: Långt slitigt självbetraktande av sig själv och hur man agerar/reagerar i olika situationer i nutid och dåtid. Ge sig tid att ta in svaren och acceptera dem. Med andra ord: Inget som sker i en handvändning, och är en resa med en del märkliga slutsatser och många aha upplevelser.

Nåt jag rekommenderar för alla.

Att hitta sig själv

JAg börjar bokstavligen ramla i min kropp.
Jag har nog alltid upplevts som stadigt förankrad i jorden, men stora delar av mitt liv har varit en kamp att få ihop de olika pusselbitarna själv. Detta har avspeglats i många små olika liv, och väldigt skilda syn om mig som person. Men nu har de närmat sig. Jag är fortfarande inte en enfärgad person, kommer nog aldrig bli. Jag är nog en färgglad sjal med mönster och färger som inte inte är första val för alla, men som funkar ändå.

Och då jag numera ägnar mkt tid åt att betrakta världen och dess innevånare så förundras jag över reaktionerna på att jag nu blivit Åsa... Det är blandat. Vissa blir rädda. Andra som jag älskar ser ju att nu är jag Åsa på heltid  istället för att bara glimta förbi ibland.

Och dagens musik är Winnerbäck, som jag annars inte har höga tankar om, med Gråa dagar:

"Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet hur det känns"

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0