Det finns bara en
och han heter Zlatan.
Och för er som inte förstår varför kvinnor ser på fotboll.. Se och njut
Ibland är tystnaden väldigt talande
Tystnaden är talande fast skillnaden är markant. Men dom får säga (eller inte säga) vad dom vill: Denna sommar är Åsa blond. Bara för att det är sista chansen. Jag börjar bli grå, och snart går det inte att leka lika mkt längre
Annars så somnar jag stående. ATt jobba efter långhelg är inte.. inte kul
Hur man hittar sig själv?
Nåt jag rekommenderar för alla.
Att hitta sig själv
Jag har nog alltid upplevts som stadigt förankrad i jorden, men stora delar av mitt liv har varit en kamp att få ihop de olika pusselbitarna själv. Detta har avspeglats i många små olika liv, och väldigt skilda syn om mig som person. Men nu har de närmat sig. Jag är fortfarande inte en enfärgad person, kommer nog aldrig bli. Jag är nog en färgglad sjal med mönster och färger som inte inte är första val för alla, men som funkar ändå.
Och då jag numera ägnar mkt tid åt att betrakta världen och dess innevånare så förundras jag över reaktionerna på att jag nu blivit Åsa... Det är blandat. Vissa blir rädda. Andra som jag älskar ser ju att nu är jag Åsa på heltid istället för att bara glimta förbi ibland.
Och dagens musik är Winnerbäck, som jag annars inte har höga tankar om, med Gråa dagar:
"Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet hur det känns"
Livet i brassestolen
Solen gassar, jorden ber om att bli bevattnad och fylld med fröer så att min trädgård kan prunka i sommar.
Harmoni tror jag vill kalla det, och det är med ett sting av dåligt samvete som jag inser att det känns skönt utan Leif the Cat. Inga stängda dörrar, inga obehagliga överraskningar. Och förvånande nog, inte heller förkrossade barn eller Tarzan.
På lördag smäller det. Efter lite coachning har jag ju bytt fokus från att "vill åka" till "ska åka" till Louisiana och se lite god konst. Det känns skönt att förverkliga en tio år gammal dröm, och jag ämnar njuta varje sekund. Från frukost på färjan, till lunch med vitt vin på museet och sen hemfärden. Och givetvis kommer solen lysa bara för mig en sån lördag när jag för en gång skull unnar mig lite Åsa-tid och gör sånt jag gillar bäst.
