Bloggen flyttar
Jag vårstädar och vill börja om med ett bloggverktyg som kan göra lite mer än blogg.se
Dags för harlequinromaner
Men nu har jag visst drivit ifrån vad jag ville säga….
Jo, med all denna kärlekskrankhet börjar jag förstå varför Bronte systrarna och Jane Austen skrev dessa svulstiga kärleksromaner. Skulle jag sätta ner pennan idag hade det blivit en Harlequinroman med håriga bröst, ändlösa famntag och en man som hade funnit hjältinnan fullkomligt ofelbar. En roman med höskullar och kärlek som varar för evigt.
Apropå ingenting så hörde jag Salem på radion idag.. han läspar lite.. Åsa rodnar nästan av välbehag.
A table, a chair, a bowl of fruit and a violin
Allt som krävdes för att göra Einstein lycklig var just ovanstående:
A table, a chair, a bowl of fruit and a violin; what else does a man need to be happy?
Får kanske pröva det. Men violinmusik har aldrig fascinerat mig.
Jag tror snarare att en kvinna som mig snarare kräver en divan, ett glas champagne, en fluffig katt och lite laidback loungemusik. Ingen musik som får iväg mig på galna äventyr, men tvingar mig att ligga kvar där och mysa över livet medan tiden går. Och en bok när vännerna lämnat mig ifred. Fast då vill jag ha te istället för champagne. Champagne kräver sällskap och välkammad lugg.
Eller är det så att lyckan kommer i små stunder utan att man tänker på det. Inte i det man målar upp och hoppas på. Jag hoppas på en lycklig helg, Helsingör är bra för glädjekontot. I Danmark är liksom det naturligt hyggeligt.
Så vad jag behöver är kanske en katt, ett dansk, lite frukt och en fiol och livet är fantastiskt?
Ett obefogat leende
Jag behöver lite samkvän med människor och inte en massa prat om vad man borde och kunde göra och gilla knappar på facebook. Vårens första allvar smög sig på då livet slängde mig en räkmacka med passerat utgångsdatum och jag får bita ihop och ta hand om det. Gör jag bra. Men nu behöver faktiskt även lilla jag bli omhändertagen lite.
På jakt efter ett parti
Sitter och funderar över var jag tillhör politiskt. Var mina åsikter bäst matchas och känns logiska. Problemet är ju att jag inte finner ett hemma. Och nu i dessa valtider så stressar det mig. Jag måste rösta, för det måste alla. Folk som inte röstar finner jag oerhört lata och bortskämda och förtjänar inte att klaga på något överhuvudtaget. Hittar du inte någon som kan vara ditt språkrör, rösta blankt.
Jag har koll på vad jag tycker och har försökt vara moderat och folkpartist, men mösssorna passade inte. Okända klassar mig gärna som vänstervriden, men det är ack så fel. Jag tror inte att staten skall driva ett samhälle, jag tror att ett socialt ansvar är ett måste, men upp till varje enskild individ att ordna efter förmåga
Jag vill hitta ett parti som tror på individens ansvar, som satsar på natur, som skiter i krigsmakter, som satsar på ett skyddsnät. Ett parti som vill ändra denna värld som är bra, till något fantastiskt. Ett parti som säger stopp nej, nu slutar vi fokusera på yta och denna masskonsumption och vågar tänka i lite bredare perspektiv, lite mer världen lite mindre rädda Bjuv. Men det tycks ju skrämma. Som Moa Svan imorse som dödar Jens Assurs vackra tankar om slöseri genom att insiktsfull utropa:
- Men jag kan väl inte hjälpa om jag måste slänga böngrytan jag gjorde igår, då den var så äcklig. Eller nej inte äcklig, men ingen matfest.
Låt mig invända Moa, jo du kan hjälpa det. För det första kanske inte allt behöver vara en matfest. Lagar man äcklig mat så får man äta upp och inte vara en sån jävla brat. Du kan också laga mat som du kan, behärskar och har en förutsättning att gilla. Du kan också omvandla böngrytan till något annat? En röra, en gratäng?? Alla har ett ansvar, få vågar dock erkänna det.
Det som skrämmer mig är att jag lutar åt att bli centerpartist. Men så illa kan det väl inte bli?
Ensam mamma söker
- Ska vi visa en bild på henne?
- Fast hon ser ju inte ut sådär.. Hon har ju tantiga glasögon och ser mer sur ut, lägger sonen till.
- Sen är hon rätt bra på äventyr. Men urdålig på att hitta saker. Och lite vimsig som man får leta upp saker till henne. Nästan hela tiden.
- Men hon är snäll.
- Kor är oxå snälla.
Den ensamma mammans invändningar:
Ensam mamma söker är allt jag hatar och är inget jag ämnar söka till. Detta då det avspeglar en sjuk inställning till att "hitta någon att göra livet komplett". Dessutom på bekostnad av barnen som får vara mer att välja ny pappa... *kräkpaus*
Ps: Jag har varken mustach eller vampyrtänder även om mina barn påstår det. Dom far med osanning
Fräknar på näsan och solsken i blick
Men Sverige är snarare ett land med förbaskat undersköna människor. Till och medelfula individer är fasiken tvålfagra om man bara betraktar dem lite.. ATt sitta på en buss och kallt betrakta svenskar är lite magiskt. Det är höga kindben, stora ögon, vackra kläder, kyssvänliga läppar och lagom slarvruffsiga hår.
För helt plötsligt är alla vackra. Kanske är det den perioden av månaden då jag finner omgivningen underskön, eller så är det våren som strött trollpulver i mina och omgivningens ögon. Jag klippte mig idag, och med detta vårtrolleri blev även jag vacker. Skön känsla.
Solen är varm, den är efterlängtad, den är här. Den ger mig fräknar på näsan och solsken i blick och inte så anständiga tankar.
Dagens musik: Herr Hellman igen.. Han lämnar mig visst inte ifred fast vi bara skulle vara vänskapliga.
Dessa vackra, ack så vackra fakir-män
Det är någonting med deras bubblighet, stora gapskratt och lockiga hår som inte går att motstå. En aning av avighet som gör att mitt mammahjärta hänförs och vill ta hand om dem lite, hålla dem i handen ifall de finner vägen svår. Dom har en närvaro som bedårar, och ögon som man skulle kunna välja att drunkna i en fredagsnatt eller tre.
Jag väljer att inte stå emot Al Fakir-klanen.
När Salem ler in i kameran på melodifestivalen är jag hans. När han sjunger Good song för mig en dålig dag så lovar jag honom trohet. Eller nåja, så trogen verkar jag inte vara men han är å andra sidan bara en medelålders idolförälskelse. Salem brukar förgylla mina morgnar i morgonpasset då och då, och jag ler åt hela hans uppenbarelse och hans oförmåga att hantera socker.
Jag menar, titta på dem!
Nassim hade fått vara barnvakt åt mina barn när han vill. Jag hade till och med bjudit på te när de somnat.
I pyjamas tänks inte de vackraste tankarna
Söndagar är så där härligt lufsig.
På söndagar blir inga stordåd gjorda, men väldigt många små och i en väldigt långsam takt som är bra för själen.
Söndagen flyter fram, lovar nybakta scones och starkt kaffe. Den lovar en utflykt utan hets, utan lite spankulerande i den friska luften utan syfte och mål. Såna dagar när man hänförs över smågrejer.
På söndagar tänks inte de vackraste tankarna, men de varmaste. På söndagar smider jag planer och funderar om de är uppnåeliga eller bör stanna i byrålådan.
Jag har fortfarande pyjamas, och har ingen brådska. Kaffet är varmt och måste drickas först och sånt tar sina timmar.
Budord från villaförorten
När jag var liten så arbetade jag tydligen extra som livsprofet. Inget jag minns själv, men fått återberättat och fått se bevis på. Jag lade små små lappar med visdom i folks fickor och serviser så att de kunde läsa och ta del av mina åsikter eller reflektion. Mamma fick en med "Börja med en kram på mårronnen", farmor fick en om "Nikkas gillar inte mjuka köttbullar", vår granne fick "jag vill inte att du dör, sluta röka, det gör dig streckig" etc
Så idag tänkte jag återuppta min profetkunskaper och dela med mig av mina budord, mina erfarenheter om livet. Detta är mina råd, dom står fritt att förkasta, hör av dig om du vill ha fler.
- En kram är en bra början på dagen
- Välj klokt, väl väl och välj aktivt - De val du gör kommer att göra dig som människa
- Om du inte hinner välja klokt: Tänk igenom efteråt och acceptera följder
- Gör massvis av misstag
- Ta tag i saker nu, dom är jobbigare imorgon
- Le mot främlingar, världen är snällare så
- Lek med ditt hår! Det är för tusan en del av din kropp som växer ut med jämna mellanrum, och kan förändra ditt utseende i grunden. Lek med det!
- Sluta leka med håret om det inte kommer tillbaka dock
- Dansa fram, dansa fram när folk ser och när de inte gör det. Dansa hemma och dansa borta. Dansa när främlingar rynkar på näsan då dom inte hör musiken i ditt huvud. Dans gör dig glad, det behöver inte vara skolad dans eller ens i takt. Ryck på kroppen på måfå och ... lev för satan
- Skaffa barn tidigt. Barn är bra, men inte för gamla kroppar och sinnen. Om det inte går, så går det inte. Men glöm inte barn.
- Unna dig god mat
- Unna dig god mat utan dåligt samvete. Du är inte så tjock som du tror. Och även om du är det så är du troligtvis rätt söt ändå
- Rör dig, andas, vandra omkring på vår jord och se varenda liten nyckelpiga du kan hitta.
- Tyck om din familj. Det gör allt lättare
- Älska.
- Skjut inte upp konflikter eller frågor till imorgon. Ställ frågorna eller ta konflikten direkt. Annars växer sig klumpen stor i magen och helt plötsligt är den ett cementblock som gör att du är helt handlingsförlamad.
- Älskar du någon, låt dem veta det.
- Vill du älska någon, våga bjuda in människor i ditt liv och din sfär. Och säg till dem om de råkar hänföra dig
- Skit i alla dessa råd om du har bättre på eget lager
Are you strong enough to be my man?
"De allra flesta killar vill ha en foglig tjej som fnissar och inte stör."
Att vara lång och stark är inte det som gör en attraktivast på marknaden som tjej, då majoriteten vill ha en liten blond fnissig brud som ser bra ut på armen. SOm har lagom starka åsikter, som fnissar åt dina skämt men inte ifråagsätter dina eller polarnas åsikter. Och jag skall inte hymla.. Många kvinnor söker en lång stillig kille som inte är för "dryg" och flamboyant i sitt beteende... Som vill spendera varje sekund med dom då de saknar övrigt att fylla livet med.
Men de vackraste män jag mött har struntat i detta med lagom-brudar. Och med vacker menar jag aldrig tvålfager. Vacker blir man om jag finner dig intressant, så enkelt.. Dessa vackra har istället hänförts över Kvinnligheten och den styrka som kommer med dem. De har med stolthet lagt armen om mina axlar när jag debatterat abortpolitik och lett nöjt... "Denna kvinna som inte behöver mig, älskar mig. Hon är med mig killar, jag är man nog åt detta kräsna fruntimmer". Och med fruntimmer menar jag inget nervärderande. Fruntimmer tycker jag är ett underbart ord som faktiskt lite målar upp den styrka som kvinnor har en tendens att ha men vägrar medge.
Det är väl denna medelsvenska feghet som jag tröttnar på när jag har mina bittra stunder. Att vi väljer lagom pastellblått istället för att våga bära kornblått med all dess intensitet och glamour! Som dessa män som väljer en kvinna med lagom längd och lagom starka åsikter.
Jag vill ha mer människor med mod!
Mer män som hänförs av mig också, men det tål jag att vänta på :-D
Dagens musik: Johnny
Smileysinkompatibel
Jag kan inte smileys.
Jag förstår dom, accepteras deras existens. Kan kanske göra rätt med tur.. men tror ni att jag försöker förstärka en känsla såsom ironi, hänförelse eller förvirring via smileys är ni helt ute och cyklar. :-D
Det är ju så många.. OCh dom används så olika. Precis när jag accepterar att :-D är ett stort hjärtligt leende så kommer nån annan smiley-missbrukare och använder det på ett hånfullt sätt.
Eller som den där flörtisen. ;-) Där är han igen.. Betyder han att jag vill pussa på dig när småtimmarna närmar sig, eller är han bara en liten antydan till klämkäckt skojande?
Eller är alla som mig? Som bara chansar sig fram med de där små snubbarna?
Och det är väl någonstans här som ett möte alltid är bättre än att traggla via digital samtalsteknik där smileysförvirringen är total och ironin som lyser i mina ögon inte syns.
Någonstans kommer smileys alltid att vara någonting som satt bland mina badges på min Salomon ryggväska.
Kan du skillnad mellen :-P och ;-)?
Fredag i förorten
... this is villaförorten.
Fredagsmys är vad majoriteten ägnar sig åt. Jag vet inte vad det innebär. Är det veckans samlag i kärnfamiljen? Eller är det chipsen som dippas? Eller är det att somna klockan nio i soffan framför Lets Dance efter ha njutit av veckans rekommenderade vin från Allt om mat?
Nåväl, medan majoriteten fredagsmyser så har vi disko och lagar mat som är så jävla god att jag borde bjuda in fler. Men jag har ju mina barn som smakar, som ratar det mesta men hänför sig åt det jag minst anar. Det duger mer än väl en sån här dag.
Dansar gör de dock alltid, mina älskade små. Som mamma.
Just nu dansar de gärna till Björn Skifs, precis som mormor. Jag vill höra Primal Scream men tvingas stänga av "den där tradiga musiken". Dessa kompromisser, men sen så sjunger Björn om att krama mig och då förlåter jag honom.
Och det är väl den känslan jag gillar med fredagen, att skaka av sig veckans allvar och måsten. Bara dansa runt till musik som varken gör dig låg eller kärlekskrank. Bara lite lätt tokig i livet.
Glad fredag på er.
Min styrka är min och bara min
Inte ens när du försöker att samla vind i mina vingars skugga.
Jag klarar mig, gör jag alltid. Men jag blir trött av dra andras last.
Mig och mina barn bär jag. Med glädje, med lust.
Men dig har jag valt bort och bär inte längre. Även om du tycker att det är lämpligt.
Dina misstag är dina, och dom får du ta ansvar för. Det är inget fördömande, även om du vill gärna vill få det till det. Jag ser bara naket att det är dina misstag som du får stå för utan att jag skall förmildra dem eller godkänna dem. Jag gör inget av det.
Jag gör mina egna misstag, bär dom stolt med skammens rodnad.
Jag tänker inte bära dig längre. Inte för att jag är bitter eller trött. Utan för att min styrka är min, och bara min och jag är stolt över den. Jag delar endast med mig om mitt hjärta vill, eller om man ber snällt.
Framförallt hör jag vad du inte säger
Ett samtal är mer än orden du skickar till mig. Det är också orden du väljer att inte säga. Och tonfall som skvallrar just om att det finns mer att berätta.
Du gör det, jag gör det. Men det tröttar.
"Jag kan inte idag för att bla bla bla". Nej just det, för det är ju .. vänta vad kallar vi det... bortförklaringar. När intresset inte riktigt är där prioriterar man gärna bort det lättvändigt. Med en enkel ursäkt, och halva samtalet som inte uttalas. När jag inte hör orden du vill säga tar jag dom för givna sanningar, även fast de kanske inte är det. Om du inte säger det jag vill höra så antar jag rätt av det är för att du inte vill säga det.
Jag dömer hårt, jag dömer fort. Försöker jobba på det. Men jag vägrar sluta lyssna på det som inte sägs.
Jag vägrar hålla inne med min del av sanningen, men gör det ändå för att jag blir så trött på att alltid vara den som tar tag i saker.
"Men vi kan väl ses en annan gång"
Eller så struntar vi i det? Jag kräver lite att man går all in, annars kan det vara.
