Osorterade tankar från villaförorten

Sitter och funderar över var jag tillhör politiskt. Var mina åsikter bäst matchas och känns logiska. Problemet är ju att jag inte finner ett hemma. Och nu i dessa valtider så stressar det mig. Jag måste rösta, för det måste alla. Folk som  inte röstar finner jag oerhört lata och bortskämda och förtjänar inte att klaga på något överhuvudtaget. Hittar du inte någon som kan vara ditt språkrör, rösta blankt.

Jag har koll på vad jag tycker och har försökt vara moderat och folkpartist, men mösssorna passade inte. Okända klassar mig gärna som vänstervriden, men det är ack så fel. Jag tror inte att staten skall driva ett samhälle, jag tror att ett socialt ansvar är ett måste, men upp till varje enskild individ att ordna efter förmåga

Jag vill hitta ett parti som tror på individens ansvar, som satsar på natur, som skiter i krigsmakter, som satsar på ett skyddsnät. Ett parti som vill ändra denna värld som är bra, till något fantastiskt. Ett parti som säger stopp nej, nu slutar vi fokusera på yta och denna masskonsumption och vågar tänka i lite bredare perspektiv, lite mer världen lite mindre rädda Bjuv. Men det tycks ju skrämma.  Som Moa Svan imorse som dödar Jens Assurs vackra tankar om slöseri genom att insiktsfull utropa:

- Men jag kan väl inte hjälpa om jag måste slänga böngrytan jag gjorde igår, då den var så äcklig. Eller nej inte äcklig, men ingen matfest.

Låt mig invända Moa, jo du kan hjälpa det. För det första kanske inte allt behöver vara en matfest. Lagar man äcklig mat så får man äta upp och inte vara en sån jävla brat. Du kan också laga mat som du kan, behärskar och har en förutsättning att gilla. Du kan också omvandla böngrytan till något annat? En röra, en gratäng?? Alla har ett ansvar, få vågar dock erkänna det.

Det som skrämmer mig är att jag lutar åt att bli centerpartist. Men så illa kan det väl inte bli?