Dessa vackra, ack så vackra fakir-män
Det är någonting med deras bubblighet, stora gapskratt och lockiga hår som inte går att motstå. En aning av avighet som gör att mitt mammahjärta hänförs och vill ta hand om dem lite, hålla dem i handen ifall de finner vägen svår. Dom har en närvaro som bedårar, och ögon som man skulle kunna välja att drunkna i en fredagsnatt eller tre.
Jag väljer att inte stå emot Al Fakir-klanen.
När Salem ler in i kameran på melodifestivalen är jag hans. När han sjunger Good song för mig en dålig dag så lovar jag honom trohet. Eller nåja, så trogen verkar jag inte vara men han är å andra sidan bara en medelålders idolförälskelse. Salem brukar förgylla mina morgnar i morgonpasset då och då, och jag ler åt hela hans uppenbarelse och hans oförmåga att hantera socker.
Jag menar, titta på dem!
Nassim hade fått vara barnvakt åt mina barn när han vill. Jag hade till och med bjudit på te när de somnat.
Haha, din gottegris! Förstår din fascination, det riktigt lyser av livsglädje och energi om åtminstone en av de här bröderna.
Men om jag får välja i den här samlingen gillar jag nog Jakob Hellman bäst, han skulle gärna få komma hit och sjunga för mig idag.
Herr Hellman fick ju mig på fall i tidiga tonåren och sen dess är jag legendariskt svag för män i glasögon. Men min och Jacobs kärlek har svalnat, och Salem flyttade in i mitt hjärta.
Så ta gärna över Jacob, vi är lite klara, vi är nog bara vänner nu. Men Salem, ack Salem - dig skall jag visa världen
Inte så lite Kåte-Gun över frk Åsa idag :-D
Haha, du är för skön Åsa! :-D
Tack, jag tar gärna Jakob, han har ett sätt...♥
Jajamensan, varför kunde den glade mannen med lockar som lockar inte fått vinna melodifestivalen? Det är som Jakob skulle ha sagt; Han har ett sätt...
Han har ett sätt som får mig att att säja "mhmm",
jag inte trodde fanns. Han hade gjort sig fint i Europa, men jag gråter inte över spilld mjölk eller snarare upprörs inte över melofestivaler.
Eller det är ju lögn förra årets skrikvinnare hade jag färggranna åsikter om
