Osorterade tankar från villaförorten

Det finns saker man inte förstår... Yngre generationer kan förklara det gång på gång men det går ut genom andra örat. Som min far och internet. Som hans far och bilar.

Jag kan inte smileys.
Jag förstår dom, accepteras deras existens. Kan kanske göra rätt med tur.. men tror ni att jag försöker förstärka en känsla såsom ironi, hänförelse eller förvirring via smileys är ni helt ute och cyklar. :-D

Det är ju så många.. OCh dom används så olika. Precis när jag accepterar att :-D är ett stort hjärtligt leende så kommer nån annan smiley-missbrukare och använder det på ett hånfullt sätt.
Eller som den där flörtisen. ;-) Där är han igen.. Betyder han att jag vill pussa på dig när småtimmarna närmar sig, eller är han bara en liten antydan till klämkäckt skojande?

Eller är alla som mig? Som bara chansar sig fram med de där små snubbarna?
Och det är väl någonstans här som ett möte alltid är bättre än att traggla via digital samtalsteknik där smileysförvirringen är total och ironin som lyser i mina ögon inte syns.

Någonstans kommer smileys alltid att vara någonting som satt bland mina badges på min Salomon ryggväska.

Kan du skillnad mellen :-P och ;-)?