Min styrka är min och bara min

Jag tänker inte bära dig längre.

Inte ens när du försöker att samla vind i mina vingars skugga.
Jag klarar mig, gör jag alltid. Men jag blir trött av dra andras last.
Mig och mina barn bär jag. Med glädje, med lust.
Men dig har jag valt bort och bär inte längre. Även om du tycker att det är lämpligt.

Dina misstag är dina, och dom får du ta ansvar för. Det är inget fördömande, även om du vill gärna vill få det till det. Jag ser bara naket att det är dina misstag som du får stå för utan att jag skall förmildra dem eller godkänna dem. Jag gör inget av det.
Jag gör mina egna misstag, bär dom stolt med skammens rodnad.

Jag tänker inte bära dig längre. Inte för att jag är bitter eller trött. Utan för att min styrka är min, och bara min och jag är stolt över den. Jag delar endast med mig om mitt hjärta vill, eller om man ber snällt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0