Kylan paralyserar

och man vill mest stänga in sig, dricka sitt kaffe (men vänta har inget kaffe hemma), sitta vid en brasa (men vänta har ingen brasa), läsa några böcker alternativt prata bort tiden med ngn intressant jävel. Kylan är vacker, men paralyserande.

Det finns ljusglimtar: Ranelids sensationella middagskyss på hänförda Meg . Kroppspråk säger ibland mer än människan gör. Meg lyste av hänförd avslappning. Den där självklara njutningen som endast kan komma i samspel med en annan människa. Ensamhet är ok, ensam är relativt stark och man klarar sig med vänner och barn och ett liv som i övrigt är fantastiskt. Men den där domnade känslan av en oväntat kyss.. goddammit mer sånt. Mer kyssar i vardagen.

Mer kyssar till mig.

Helt apropå Ranelid så har jag glömt bort skämtet som fick mig att fnissa i nästan två veckor. Ngt om orange, eventuellt en morot och så Ranelid. Jag önskar att det skämtet ramlade rätt i min hjärna igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0