Vad kul att se DIG

Satt och funderade på hur svårt det är att träffa en människa och på ett ärligt sätt ta in dess personlighet och budskap utan att väva in egna värderingar. Pga deras utseende, bakgrund eller att solen faller fel i ögonen. Eller för att du har en dålig dag och inte är i stånd att se någon positivt.

Detta syns i dejtingdjungeln: Hur människor med fel musiksmak lätt väljs bort då jag exempelvis inte har något gemensamt med Metallicadiggare? Hur inskränkt är inte det? Tänk om min naturliga partner är just metallicadiggare och jag inte har förmåga att se det för att Metallica är på i bakgrunden.
Eller kvinnan på mitt jobb som automatiskt tycker att jag är stressad och sliten pga jag är ensamstående heltidsmamma. Nej stumpan, titta lite till... stressad må jag vara i perioder men under denna fräkninga näsa gömmer sig faktiskt en förbaskad stor livsglädje.
Eller min kompis fästman som är rädd för mig då jag har många högskolepoäng.

Det kallas nog filter.

Tänk så trevligt om vi bara kunde strunta i våra farhågor, rädslor och fördomar och bara möta varje unik individ och se vad det här är för trevlig filur som vi kunde snacka bort några timmar med?

Och detta kan även appliceras på barn. Väldigt många människor är väldigt bra att se barn som tingestar: Ett sött bakgrundsljud. Lagom störande, men inget som man har ett riktigt samtal med. Utan allt görs till lekramsor och trams. Barn är också med människor, personligheten är inte lika klar och åsikterna inte lika fasta, men det kräver övning och fram till dess bör de hanteras och respekteras för de underbara små individer de är. Även barn kan diskutera, analysera och reflektera. Och att ta del av dessa kan ibland ge dig så naken insyn om hur livet är så det är en skam att inte lyssna på dem!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0