Osorterade tankar från villaförorten

Idag borde jag vara arg.. Eller lite sur.. Eller iaf lite lätt stressad. Det är sjukdom, pest och pina och andra faktorer som borde dra ner humöret.
Men nej.
Det visslas med i melodier och hoppsanstegen kommer av sig själv även om jag bara rör mig i mitt lilla hem.
Ty idag doftade jag våren, och jag gillade det.

Istället fortsätter jag med min målbild. Jag har flyttat mig in från sangriaminglet i min trädgård och står nu och lagar fritatta i mitt 30 talskök med svartvit rutigt golv. Det luktar fantastiskt och i mitt pelargonfyllda fönster sitter två lagoom tjocka katter och blinkar förnöjt till mig. När jag rör kommer faktiskt en man och lägger sina händer på min höft. Inte för att han måste, borde eller är uppfostrad väl -  utan för där och då är det han vill. En sån gest som gör att man vill komma närmre. Av okänd anledning spelas det lätt countryinspirerad singer/songwriter musik i bakgrunden (musik är en lynnig känsla)

Allt för en svag svag doft av gräs... Vintern dör, säger mina barn och tittar på vattenpölarna.
Tametusan, det gör den.

Nu börjar min årstid när världen är som vackrast.
Smaka på det .. vårkänslor.

Jag är inte på min målbild, men jag vet var jag vill.