Osorterade tankar från villaförorten

Jag är P3 lyssnare av naturen. Detta då jag finner att den har den perfekta mixen av lättsamt prat / underhållning / god musik / allvar. Jag vet att kanalen är till för såna under 25 men jag skiter i det. I andra kanaler finns inte morgonpasset eller Christer och jag är ledsen, det är för mig ypperlig radiounderhållning.

Och det är nu med bävan det är dags för förändring av mina morgonvanor... Martina försvinner och det känns fel. Likt när Olle försvann tidigare (hette han så...), han var ju en naturlig del av mina morgnar och att ersätta hans trygga röst var hemskt. Och in kom två flamsiga personer (Hanna och Kodjo) och jag tänkte neeeeej.. Nu är tanten för gammal, dags för P1 kanske. Men veckorna gick och de började sakta men säkert bli lika uppskattade som Olle var. Nu kan jag inte förstå min oro. Ett liv utan Hanna är just nu otänkbart, hon får mig att skratta bakom ratten varje morgon.



Men som sagt dags för Moa Svan att ta över. Och jag är inte hänförd. Hennes tidigare inhopp på helgen och Kärlekspanelen har fått mig att tycka hon är lite naiv och .. tja inte så fascinerande. Jag hatar egentligen att säga negativa saker om folk på nätet, då det är en form av mobbning. Men, om Moa läser detta så får du se det som konstruktiv kritik att kanske inte alltid komma med egna slutsatser av andras kloka tankar. Jag menar inte illa, jag är bara orolig att mina morgnar skall mista sin guldglans och denna oro överför jag på Moas personlighet

DOCK är jag villig att testa Moa. Kanske växer hon i Morgonpasset ändå?

Eller så får jag börja bli P1 lyssnare som Svensk Radio anser att jag redan borde vara...

Det kallas i-landsproblem