Höstblå
Hösten gör mig låg. Missförstå mig rätt, älskar den ändå. Men den tar mig sängen varje gång och nu sitter jag här, lite lätt bluesblå och sjunger på de sorgligaste av sorgliga sorger och tycker oändligt synd om mig själv som om jag vore ett litet mumintroll vars Snusmumrik gett sig iväg. Så jag försöker kurera mig själv med tända ljus, god mat, lugn och ro - men allt jag vill är att krypa under ullfillten och vara ifred. När höstsinnet kommer emot mig får jag kämpa mot mina naturliga reflexer för att inte förvandlas till en eremit. Man måste umgås. Iaf ibland. Och defintivt om man önskar nån som kramar när jag blir höstblå nästa höst.
Låga sånger jag inte får nog av
- Elvis - Always on my mind (skall spelas på min begravning)
- Foo Fighters - Walking after you
- Lars Winnerbäck - Om du lämnar mig nu (till och med jag som egentligen skyr LW då han är så medelklass knockas)
- Tom Levin - Miss missing you
- Jayhawk - Blue
Kommentarer
Trackback
