Att uppfostra andras barn
är en känslig fråga jag vet.
Jag anser att alla har en del av uppfostran av samtliga barn i samhället. Om det sker med respekt till alla inblandade.
Jag tycker det är självklart att man säger ifrån när tonåringar förstör, och ibland kan det vara bra om trotsiga småbarn får en tillsägelse av en annan. Om det sker med respekt som sagt.
Idag var jag och handlade och min son fick ett utbrott som bara eskalerade. Borde kanske gått ut och gett upp men jag var tvungen att handla och min tid är begränsad med flytt och allt. Så jag fick stå på mig, inte curla och detta resulterade i i en vilt gapande kille genom halva affären. Folk kom och tittade oroat, vilket jag gillar så att dom inte låter oansvariga folk knipa och misshandla sina barn bland gångarna bara för att det är för fega att gripa in. Och jag kan ta dom stirrande blickarna för jag vet att jag inte är den första och framförallt att jag inte gör fel. Jag kan ta en enstaka pensionär som går in och säger åt sonen att han får sluta skrika. För dom gör med respekt mot mig och mot min son.
Däremot kommer jag aldrig tolera surkärringar som far fram från ingenstans, tar tag i min sons arm och skriker åt honom att "Nu är det nog". För där har du passerat en gräns. Lilla surkärring allt du gjorde var att göra min son mer vettskrämd, och mig förbannad. Inget av dom hjälpte direkt i den konflikt vi redan var i.
Typiskt nog var det just en sån surkärring med taskig hennapermanent, rökhosta och troligtvis alldeles för låg inkomst.
SJÄLVKLART säger jag ifrån till såna damer. För min son skull. Han skall veta att det inte är ok att bete sig så.
För han skall se det som en självklarhet att man säger just ifrån med respekt.
Och så sitter man här och är tokarg igen
Jag anser att alla har en del av uppfostran av samtliga barn i samhället. Om det sker med respekt till alla inblandade.
Jag tycker det är självklart att man säger ifrån när tonåringar förstör, och ibland kan det vara bra om trotsiga småbarn får en tillsägelse av en annan. Om det sker med respekt som sagt.
Idag var jag och handlade och min son fick ett utbrott som bara eskalerade. Borde kanske gått ut och gett upp men jag var tvungen att handla och min tid är begränsad med flytt och allt. Så jag fick stå på mig, inte curla och detta resulterade i i en vilt gapande kille genom halva affären. Folk kom och tittade oroat, vilket jag gillar så att dom inte låter oansvariga folk knipa och misshandla sina barn bland gångarna bara för att det är för fega att gripa in. Och jag kan ta dom stirrande blickarna för jag vet att jag inte är den första och framförallt att jag inte gör fel. Jag kan ta en enstaka pensionär som går in och säger åt sonen att han får sluta skrika. För dom gör med respekt mot mig och mot min son.
Däremot kommer jag aldrig tolera surkärringar som far fram från ingenstans, tar tag i min sons arm och skriker åt honom att "Nu är det nog". För där har du passerat en gräns. Lilla surkärring allt du gjorde var att göra min son mer vettskrämd, och mig förbannad. Inget av dom hjälpte direkt i den konflikt vi redan var i.
Typiskt nog var det just en sån surkärring med taskig hennapermanent, rökhosta och troligtvis alldeles för låg inkomst.
SJÄLVKLART säger jag ifrån till såna damer. För min son skull. Han skall veta att det inte är ok att bete sig så.
För han skall se det som en självklarhet att man säger just ifrån med respekt.
Och så sitter man här och är tokarg igen
Kommentarer
Postat av: Teresa
Och jag blir arg!! Finns det verkligen folk som gör så? Kunde du avhålla dig från att slå till henne? Jag hade blivit helt galen. Jag blir arg på min man när han lägger sig i en konflikt jag har med Ella, men om en vitt främmande människa skulle göra det.... Helt oacceptabelt.
Sköt om er.
Trackback
