Vagabonden i mig vaknar och hälsar godmorgon
Men jag vill vara där. Kanske inte för evigt, men vagabonden i mig som slumrat under barnafödande år och skilsmässosvackan har vaknat. Hon har vaknat och undrar förundrat var resväskorna har tagit vägen.
Vagabonden säger att hon vill till Barcelona och jag har svårt att argumentera emot. Jag vill oxå sitta på en skuggig uteservering, smaka på Churrosdoften i luften, dricka min sangria, se dagen gå från dag till natt medan tapastallrikarna kommer och går och samtalet flyter. Jag vill stå hänförd framför färsprakande tavlor, hänförd över kreativiten och lite förbannad att konstnärligheten inte är min. Jag vill skjuta upp mina solglasögonen och kyssa mitt sällskap om han är kyssvänlig för stunden. Jag vill låta dagen komma som den vill. Fyllas till bredd av ingenting, och kanske lite av allt.
Där är där man inte är.
Eller är det vårpiggheten som skapar rastlösheten och jag vill mer än jag har nu? Troligtvis. Vet ej, men nöjer mig att anamma känslan. Hälsa det reslustna jaget välkommen åter, det var längesen vi råkades.
Då kan jag glädja fröken Åsa med att när barnen blir större (och det går fort) så har man plötsligt både tid och ekonomi att göra sån't där. Och det känns preciis lika härligt. Under tiden du väntar kan du bläddra i resetidningar och dricka paraplydrinkar. Jag har hyllmeter av tidningen Vagabond, jag delar gärna med mig :-)
Tack för din tröst tjejen...:-)...men jag ska ju inte skriva såna där inlägg.
Allt du skriver är i sån harmoni och man ler sig nickande genom texten...
DÅ...dyker det upp om och om igen, ordet som jag blir lika överraskad över varje gång...
SANGRIA...
Barcelona är ju trevligt och det är svårt att inte längta dit mest hela tiden.
@Pia: Jo, det går fort och jag får nöja mig med paraplydrinkar och glassiga tidningar och Travel Channel till dess.
@ljusblo: Jag förstår, att skriva saker på internet är ju någonting man skall orka stå för i längden. Men jag tycker att inlägg med hjärta är intressant, även om hjärtat var brustet.
Och ja, Sangria.... Du har mkt att lära, it's a way of living :-)
