Våga luta mig mot en axel
Önskar att det inte vore så svårt att bli omhändertagen. Att jag kunde slappna av och låta livet ha sin gång och låta andra sköta det åt mig. Men det är svårt, svårt, svårt.
Ensam är inte alltid stark, men jag känner inte till så mkt annat och det kan ibland skrämma mig. En allmän sanning som ensam är stark har ju sin grund, och denna förbaskade klara sig själv-attityd tröttar mig.
Jag längtar efter en axel att luta mig emot, men vet inte om om jag är förmögen att låta mig vila där.
Men jag närmar mig, snart där.
Dagens musilk: Coldplay - Fix you
(ja för den är fanimig det vackraste jag hört om att ta hand om en älskade och jag är ruskigt febrig och sentimental som satan)
.
Nickar igenkännande till fröken Åsa's inlägg och projicerar över en Alvedon :-)
Tackar, alvedonen hjälpte!
Va braa! Det funkade alltså? :-D Helt fantastiskt!
