Batterinivå: Låg
Även duracellkaniner fastnar lite i lågenergi läge ibland. Som att stega sig fram i smält Lakritskola.. Det går men det är segt. Tar emot. 
Umgås? Nej tack. Eller jo tack gärna, sällskap är alltid behagligt, men jag är inte så stimulerande. Du ger mig nog mkt, men utöver ett blekt leende och ett gott lyssnande öra tillför jag inte mycket. Plus att jag vill att du går efter några timmar, och sånt tenderar folk ta personligt. Fast det är inte deras fel, det är ju mitt. Mitt sociala jag är på reparation.
Jag borde mycket, men gör lite. Känns som den bästa iden, kanske den enda
När jag är glad är det lätt att få mer energi, att virvla iväg, att sätta på en låt och dansa av sig för att sedan prata tretton timmar till, möblera om, rusa en runda på stan, starta en förening och lite till så att folk tittar på en med höjda ögonbryn och undrar vad fan människan går på.
Nu när jag är .. energilös.. pratar jag lika mycket, men vill mer se på TV. Lätt TV.. Meningslösa komediserier som roar mig. Gärna såna jag redan sett så jag vet var jag skall skratta :-D
Och så vill jag kramas såklart. Men det vill jag ju alltid som den kärlekskranka kvinna jag är.
Men nej, inga stora tankar om kärlek, mod, feminism eller vänskap en dag som denna.
Ibland har dom stora tankarna lämnat en eller tagit semester från ens medvetande. Det är då man kontemplerar.. :-D
Man kan ju alltid hoppas att man kontemplerar i dessa slöa tider. Men jag varvar väl ner iaf :-)
Underbart! Kort och koncist med ett härligt språk. Meeeer!
Bugar och tackar, mer kommer alltid.
När och om vad är det som jag inte kan förutsäga!
Och för er andra tipsar jag om att läsa herr Loonies blogg då jag fann den behaglig!
Vem som helst med öppet sinne och hjärta är välkommen till min blogg. Precis som du Åsa, skriver jag med alla dörrar öppna.
"Mer kommer alltid" - det är skönt att höra.
Hasta luego!
