Tänkande män
Vi pratade mkt om förväntningar. Alla dessa förbaskade förvätningar på kärleken.
Varken jag eller L är kräsna anser vi, vi ställer inga orimliga krav. Men vi vill ha tänkande män. Starka och självständiga män som klarar sig utan oss, men föredrar livet med oss.
Jag faller alltid för tänkande män. Som ung och valpig blev det lite fel och jag drogs till män med mörka tankar, som fastnade i navelskåderi och verklighetshat. Tänkte gjorde om och då lyfte jag ett nyfiket ögonbryn och kysste grubblaren. Med ålder kommer någon slags klokhet och nu inser jag att den här sortens tänkande egentligen inte är tänkande, utan ett ständigt upprepande av samma destruktiva tankar.
Numera föredrar jag de som tänker fritt, de som tänker vackert, de som gillar livet, hänförs av det. De som tänker utan att reflektera det. De som ser en soppåse och funderar vad man bär saker i Japan. Dom som ser ett grälande par och funderar vad för vardagligt får något vackert som kärlek att bli skrikigt i hallen.
Dom skulle jag kyssa numera.
"Starka och självständiga män som klarar sig utan oss, men föredrar livet med oss." Det där har jag funderat på sedan i går. Det är så himla bra sagt. I mina tidigare relationer hade det blivit soffan (om jag hade tur) om jag påstod att jag inte behövde dem eller skulle klara mig utan dem utan var med dem "bara" för att de gjorde mig lyckliga och jag älskade dem.
Men det är ju precis så det ska vara. Man ska inte "behöva" en annan människa, bara bli lycklig med henne.
Det är först när man är självständig som man kan vara jämlik.
Sedan har jag funderat på de konstiga männen som skriver och vill bli dominerade haha. Jag antar att dina inlägg där du skriver att du vill pussa på någon först då han uppfyller vissa krav ses som en utmaning, det blir en tävling.
De vill vara denna man som passerar ditt nålsöga. Och eftersom du ger dem en karta genom nålsögat tror de att de redan är hemma...
.. fast de är helt borta...
Krams!
CB:t
Visst är det så det skall vara!! Men i dessa moderna tider förvillar folk älska med att bli avgudad. Och det vill vi väl bli för egot.
Men jag håller med dig, att älska kräver en självständighet.
Och nej, mina presumtiva slavar läser inte denna blogg. Hade kanske gjort sökandet lättare. Jag är så modern att jag nätdejtar, eller försöker iaf, och där länkar jag inte ut till denna blogg. Då skulle det ju bli alldeles för enkelt att kunna posera sig att vara min drömman :-)
MUMSIG lunch du visade på bloggen!
