En kär lek
Jag är trött på spel. Jag är trött på missuppfattas: Att folk tror jag är hänförd när jag är ej, att folk tror att jag är ointresserad när jag är motsatsen.
Jag är trött på svårflörtade män. Som sätter sig likt en kvinna bekvämt tillbaka och väntar på att något LAGOM fantastiskt skall passera. Då kanske dom behagar att le. Eller uppbåda sig till ett samtal. Men kanske inte ändå, det kan ju finnas något mer förträffligt. Utan eget initiativ låter de kvinnan visa upp sig. Duger hon så duger hon, och duger hon inte så är det ju inte den svårflörtades fel. Jag känner viss glädje att män vågar leka denna kvinnliga parningslek, men jag är faktiskt trött på att det skall lekas överhuvudtaget.
Jag är även rätt trött på män som tänker med sitt könsorgan. Skrev ett fulare ord, men det såg så grovt ut. De som ler, samtalar och lägger huvudet på sned. Orden åker ut på andra sidan för allt de tänker är "knulla knulla knulla". Dessa män får mig att tänka låga tankar om mänskligheten
Är det konstigt att man någonstans här i vintermörkret tröttnar?
Troligtvis, jag är rätt säker, finns det lika avskyvärda kvinnor i dejtingdjungeln. Men dom råkar jag inte ut för så jag har inte mandat att gnälla.
Ute är det februari, årets bittraste månad... Märks knappt ;-)
Det är att sätta fingret på rätt saker idag? :-D Håller med dig i vad du skriver och jag tror att vi alla kan ta varandra i handen och säga att "Jag har varit den svårflörtade."
Du är med i min lilla lilla blogtävling.. :-). Vill du det?
http://karleksforklaringar.blogspot.com/2010/02/varldens-minsta-bloggtavling-nano-blog.html
Jag är lite tjurig, det går lätt över - men om man inte får trycka på rätt knappar på sin egen blogg var skall man då göra det ;-)
Och ja, bekänner villigt: Visst har även jag lekt svårflörtad. Men trött på såna fasoner även hos mig.
Jag förstår dig fullt ut och visst är det konstigt att vi gör det så svårt för oss hela tiden genom att tro, misstänka, känna och undra om saker som har hänt, kanske kommer att hända och kanske inte kommer att hända.
Problemet är nog oftast inte det att vi inte vill ha den där lyckan och glädjen utan att vi hela tiden drabbas av dessa tankar och annat.
Vi har en hjärna och ett hjärta och sanningen är att det ställer till problem för oss...:-)
Trevligt här förresten...
Kul att läsa om tankar istället för alla meningslösa tonårsbloggar...
Först och främst bugar jag för komplimangen.
Sen ja... Hjärnan och hjärtat ställer väl till det. Men tänk så trist livet varit utan något av dessa organ. Jag tror att vi alla vill drabbas av lyckan/glädjen men ofta inte vågar, och analyserar därmed sönder och hittar kvasisjäl att inte eftersöka den.
Jag efterfrågar mer mod när det gäller kärlek och livet!
