Osorterade tankar från villaförorten

så förlorar jag mig lätt i ensamma tankar. En önskan om mer, men samtidigt en förbaskat nöjdhet över livet.
Som om den jag väntar har väldigt stora skor att fylla. Kanske inte ens han finns. Kanske finner han mig besvärlig?
Nåja.. Jag är inte gjord för detta mörker. Jag är en vårblomma med klara färger. Som skrupnar i kylan och dånar av solen.
Idag är livet bra, men ändock detta men.