Ärlighet

I somras dejtade jag en man med stråhatt. En sån man med pondus, mod och hjärta som jag alltid drömt om. Men blixtarna uteblev så dejtandet rann ut i sommarstranden. Men medan vi fortfarande försökte imponera på varandra med leenden och livsvisdom så lägger han huvudet på sned, betraktar mig och säger:

- Du söker inte efter någon. Inte egentligen, eller hur? Du är inte redo för kärlek än.

Konversationen pausade och jag betraktade honom som ett ufo, då det han yttrade föreföll så befängt. Men sommarnatten var ljuv och förlåtande så vi pratade några timmar om livet, kärlek, empati och thailändsk mat. Precis som bra samtal bör vara, en god mix av högt och lågt.

Först ett halvår slår det mig att han hade rätt. Att hans ord levt kvar i mitt undermedvetna, rotat sig fast som en resistent bakterie och helt plötsligt stod vetskapen där och knackade på. Nej, jag hade låtsat vara redo länge men hade en bra bit kvar. Jag är inte säker att jag är framme än, men jag är i alla fall villig att försöka 

Varför ger vi inte varandra sån ärlig feedback oftare?

Vi ser ju ofta beteenden och mönster så tydligt hos andra, men vågar inget säga. Ler överslätande. Det blir nog bra, det borde h*n veta om ändå.

Feedback är en gåva. Det ger dig chans att få insikt och utvecklas.

Fasiken, vad jag saknar generellt just nu är lite rakare kommunikation.
Mindre tass på tå, mindre förstå sig på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0