Det doftar svagt av vår
Idag borde jag vara arg.. Eller lite sur.. Eller iaf lite lätt stressad. Det är sjukdom, pest och pina och andra faktorer som borde dra ner humöret.
Men nej.
Det visslas med i melodier och hoppsanstegen kommer av sig själv även om jag bara rör mig i mitt lilla hem.
Ty idag doftade jag våren, och jag gillade det.
Istället fortsätter jag med min målbild. Jag har flyttat mig in från sangriaminglet i min trädgård och står nu och lagar fritatta i mitt 30 talskök med svartvit rutigt golv. Det luktar fantastiskt och i mitt pelargonfyllda fönster sitter två lagoom tjocka katter och blinkar förnöjt till mig. När jag rör kommer faktiskt en man och lägger sina händer på min höft. Inte för att han måste, borde eller är uppfostrad väl - utan för där och då är det han vill. En sån gest som gör att man vill komma närmre. Av okänd anledning spelas det lätt countryinspirerad singer/songwriter musik i bakgrunden (musik är en lynnig känsla)
Allt för en svag svag doft av gräs... Vintern dör, säger mina barn och tittar på vattenpölarna.
Tametusan, det gör den.
Nu börjar min årstid när världen är som vackrast.
Smaka på det .. vårkänslor.
Jag är inte på min målbild, men jag vet var jag vill.
Men nej.
Det visslas med i melodier och hoppsanstegen kommer av sig själv även om jag bara rör mig i mitt lilla hem.
Ty idag doftade jag våren, och jag gillade det.
Istället fortsätter jag med min målbild. Jag har flyttat mig in från sangriaminglet i min trädgård och står nu och lagar fritatta i mitt 30 talskök med svartvit rutigt golv. Det luktar fantastiskt och i mitt pelargonfyllda fönster sitter två lagoom tjocka katter och blinkar förnöjt till mig. När jag rör kommer faktiskt en man och lägger sina händer på min höft. Inte för att han måste, borde eller är uppfostrad väl - utan för där och då är det han vill. En sån gest som gör att man vill komma närmre. Av okänd anledning spelas det lätt countryinspirerad singer/songwriter musik i bakgrunden (musik är en lynnig känsla)
Allt för en svag svag doft av gräs... Vintern dör, säger mina barn och tittar på vattenpölarna.
Tametusan, det gör den.
Nu börjar min årstid när världen är som vackrast.
Smaka på det .. vårkänslor.
Jag är inte på min målbild, men jag vet var jag vill.
Jag bara tänkte liksom att...
Har ni tänkt på hur ofta startar ett samtal men egentligen vill ha ett annat?
Hur ämnet de diskuterar med en, inte alls avspeglar deras önskan?
Exempelvis: Den enkla frågan om Hur står det till som egentligen söker en inbjudan till att spendera kvällen på roligheter med en.
Detta är något som jag finner lätt roande och lite störande och ibland djävlas jag med folk då undermeningen är alltför tydlig. Blir extra obstinat och styr samtalet åt fel håll. Ty om ni vill något varför stå där och stampa, fråga bara!!
Samtidigt som jag själv häpnar mig själv genom att göra det. Jag som strävar efter att vara supertydlig och lättläst, finner mig att stå där med ett självsäkert leende och diskutera saker med en självklarhet som bara finns på papper, när allt jag egentligen vill fråga: "Duger jag som medarbetare? Snälla säg det isåfall"
Hur ämnet de diskuterar med en, inte alls avspeglar deras önskan?
Exempelvis: Den enkla frågan om Hur står det till som egentligen söker en inbjudan till att spendera kvällen på roligheter med en.
Detta är något som jag finner lätt roande och lite störande och ibland djävlas jag med folk då undermeningen är alltför tydlig. Blir extra obstinat och styr samtalet åt fel håll. Ty om ni vill något varför stå där och stampa, fråga bara!!
Samtidigt som jag själv häpnar mig själv genom att göra det. Jag som strävar efter att vara supertydlig och lättläst, finner mig att stå där med ett självsäkert leende och diskutera saker med en självklarhet som bara finns på papper, när allt jag egentligen vill fråga: "Duger jag som medarbetare? Snälla säg det isåfall"
Är det dags för P1?
Jag är P3 lyssnare av naturen. Detta då jag finner att den har den perfekta mixen av lättsamt prat / underhållning / god musik / allvar. Jag vet att kanalen är till för såna under 25 men jag skiter i det. I andra kanaler finns inte morgonpasset eller Christer och jag är ledsen, det är för mig ypperlig radiounderhållning.
Och det är nu med bävan det är dags för förändring av mina morgonvanor... Martina försvinner och det känns fel. Likt när Olle försvann tidigare (hette han så...), han var ju en naturlig del av mina morgnar och att ersätta hans trygga röst var hemskt. Och in kom två flamsiga personer (Hanna och Kodjo) och jag tänkte neeeeej.. Nu är tanten för gammal, dags för P1 kanske. Men veckorna gick och de började sakta men säkert bli lika uppskattade som Olle var. Nu kan jag inte förstå min oro. Ett liv utan Hanna är just nu otänkbart, hon får mig att skratta bakom ratten varje morgon.
Men som sagt dags för Moa Svan att ta över. Och jag är inte hänförd. Hennes tidigare inhopp på helgen och Kärlekspanelen har fått mig att tycka hon är lite naiv och .. tja inte så fascinerande. Jag hatar egentligen att säga negativa saker om folk på nätet, då det är en form av mobbning. Men, om Moa läser detta så får du se det som konstruktiv kritik att kanske inte alltid komma med egna slutsatser av andras kloka tankar. Jag menar inte illa, jag är bara orolig att mina morgnar skall mista sin guldglans och denna oro överför jag på Moas personlighet
DOCK är jag villig att testa Moa. Kanske växer hon i Morgonpasset ändå?
Eller så får jag börja bli P1 lyssnare som Svensk Radio anser att jag redan borde vara...
Det kallas i-landsproblem
Och det är nu med bävan det är dags för förändring av mina morgonvanor... Martina försvinner och det känns fel. Likt när Olle försvann tidigare (hette han så...), han var ju en naturlig del av mina morgnar och att ersätta hans trygga röst var hemskt. Och in kom två flamsiga personer (Hanna och Kodjo) och jag tänkte neeeeej.. Nu är tanten för gammal, dags för P1 kanske. Men veckorna gick och de började sakta men säkert bli lika uppskattade som Olle var. Nu kan jag inte förstå min oro. Ett liv utan Hanna är just nu otänkbart, hon får mig att skratta bakom ratten varje morgon.
Men som sagt dags för Moa Svan att ta över. Och jag är inte hänförd. Hennes tidigare inhopp på helgen och Kärlekspanelen har fått mig att tycka hon är lite naiv och .. tja inte så fascinerande. Jag hatar egentligen att säga negativa saker om folk på nätet, då det är en form av mobbning. Men, om Moa läser detta så får du se det som konstruktiv kritik att kanske inte alltid komma med egna slutsatser av andras kloka tankar. Jag menar inte illa, jag är bara orolig att mina morgnar skall mista sin guldglans och denna oro överför jag på Moas personlighet
DOCK är jag villig att testa Moa. Kanske växer hon i Morgonpasset ändå?
Eller så får jag börja bli P1 lyssnare som Svensk Radio anser att jag redan borde vara...
Det kallas i-landsproblem
Vad kul att se DIG
Satt och funderade på hur svårt det är att träffa en människa och på ett ärligt sätt ta in dess personlighet och budskap utan att väva in egna värderingar. Pga deras utseende, bakgrund eller att solen faller fel i ögonen. Eller för att du har en dålig dag och inte är i stånd att se någon positivt.
Detta syns i dejtingdjungeln: Hur människor med fel musiksmak lätt väljs bort då jag exempelvis inte har något gemensamt med Metallicadiggare? Hur inskränkt är inte det? Tänk om min naturliga partner är just metallicadiggare och jag inte har förmåga att se det för att Metallica är på i bakgrunden.
Eller kvinnan på mitt jobb som automatiskt tycker att jag är stressad och sliten pga jag är ensamstående heltidsmamma. Nej stumpan, titta lite till... stressad må jag vara i perioder men under denna fräkninga näsa gömmer sig faktiskt en förbaskad stor livsglädje.
Eller min kompis fästman som är rädd för mig då jag har många högskolepoäng.
Det kallas nog filter.
Tänk så trevligt om vi bara kunde strunta i våra farhågor, rädslor och fördomar och bara möta varje unik individ och se vad det här är för trevlig filur som vi kunde snacka bort några timmar med?
Och detta kan även appliceras på barn. Väldigt många människor är väldigt bra att se barn som tingestar: Ett sött bakgrundsljud. Lagom störande, men inget som man har ett riktigt samtal med. Utan allt görs till lekramsor och trams. Barn är också med människor, personligheten är inte lika klar och åsikterna inte lika fasta, men det kräver övning och fram till dess bör de hanteras och respekteras för de underbara små individer de är. Även barn kan diskutera, analysera och reflektera. Och att ta del av dessa kan ibland ge dig så naken insyn om hur livet är så det är en skam att inte lyssna på dem!
Detta syns i dejtingdjungeln: Hur människor med fel musiksmak lätt väljs bort då jag exempelvis inte har något gemensamt med Metallicadiggare? Hur inskränkt är inte det? Tänk om min naturliga partner är just metallicadiggare och jag inte har förmåga att se det för att Metallica är på i bakgrunden.
Eller kvinnan på mitt jobb som automatiskt tycker att jag är stressad och sliten pga jag är ensamstående heltidsmamma. Nej stumpan, titta lite till... stressad må jag vara i perioder men under denna fräkninga näsa gömmer sig faktiskt en förbaskad stor livsglädje.
Eller min kompis fästman som är rädd för mig då jag har många högskolepoäng.
Det kallas nog filter.
Tänk så trevligt om vi bara kunde strunta i våra farhågor, rädslor och fördomar och bara möta varje unik individ och se vad det här är för trevlig filur som vi kunde snacka bort några timmar med?
Och detta kan även appliceras på barn. Väldigt många människor är väldigt bra att se barn som tingestar: Ett sött bakgrundsljud. Lagom störande, men inget som man har ett riktigt samtal med. Utan allt görs till lekramsor och trams. Barn är också med människor, personligheten är inte lika klar och åsikterna inte lika fasta, men det kräver övning och fram till dess bör de hanteras och respekteras för de underbara små individer de är. Även barn kan diskutera, analysera och reflektera. Och att ta del av dessa kan ibland ge dig så naken insyn om hur livet är så det är en skam att inte lyssna på dem!
Alla ord är redan skrivna
Med elegans, snillrikhet, passion har generationer före mig skrivit ner tankar, känslor och filosofier.
Idag har jag inget att tillägga.
Idag är jag för liten och alldeles för välmående för att skriva stora tankar.
Stora tankar ryms helt enkelt inte idag.
Idag har jag inget att tillägga.
Idag är jag för liten och alldeles för välmående för att skriva stora tankar.
Stora tankar ryms helt enkelt inte idag.
God morgon hjärtat
Imorse vaknade jag sömnrufsig i soffan, väckt av ett varmt manligt skratt.
Slår upp mina ljusgråblå och ser världens vackraste man i mitt vardagsrum. En väckning jag kan vänja mig vid.
Synd att han satt i Lettermans soffa och jag låg i min IKEA soffa.
Nåväl, jag har min iphone även om jag har sett att andra skickar lystna blickar på mitt livs just nu största romans
Slår upp mina ljusgråblå och ser världens vackraste man i mitt vardagsrum. En väckning jag kan vänja mig vid.
Synd att han satt i Lettermans soffa och jag låg i min IKEA soffa.
Nåväl, jag har min iphone även om jag har sett att andra skickar lystna blickar på mitt livs just nu största romans
Guldkant
är vad mitt ekorrhjul behöver.
Och en god kvinna reder sig själv så istället för att sitta och vänta på jourhavande guldlamerare så har tösen bokat in lite sällskap och förlustelser för att få in tredje växeln igen.
Åtgärd 1: Vin och skitsnack.
Borde vara obligatorisk veckoaktivitetet. Speciellt med goda vänner som båda får en att le, slår en lätt i huvudet utan att man ens blir arg. Mkt tal om kärlek. Mkt tal om män. Mkt tal om inget. Lite tal om mkt.
Åtgärd 2: Rockkonsert
Det var länge sen tanten skakade gumpen och jag vill inte att den börjar rosta. Så valet var inte ens svårt när jag såg att Johnossi var nere i södern. Biljetter bokade. Badabooom
Åtgärd 3: Skaffa anständig frisyr
Hår borde inte växa när man väl fått en frisör som trollar och gör en sötast i stan när hon rör vid en. Den känslan borde vara beständig. Olagligt att låta den förgås. Men likväl, känslan försvann och nu sitter någonslags hårhjälm på mitt huvud och det gör mig sur. Hår skall vara roligt och inte få en att tänka på Birger Schlaug när man vaknar.
Det borde räcka.
Det borde skaka igång tanten från läget kärlekskrank och låg till ... något mer 2010 likt.
Och för att börja 2010 på allvar så börjar jag med en tillbakablick på musik jag hade glömt att jag älskar
Och en god kvinna reder sig själv så istället för att sitta och vänta på jourhavande guldlamerare så har tösen bokat in lite sällskap och förlustelser för att få in tredje växeln igen.
Åtgärd 1: Vin och skitsnack.
Borde vara obligatorisk veckoaktivitetet. Speciellt med goda vänner som båda får en att le, slår en lätt i huvudet utan att man ens blir arg. Mkt tal om kärlek. Mkt tal om män. Mkt tal om inget. Lite tal om mkt.
Åtgärd 2: Rockkonsert
Det var länge sen tanten skakade gumpen och jag vill inte att den börjar rosta. Så valet var inte ens svårt när jag såg att Johnossi var nere i södern. Biljetter bokade. Badabooom
Åtgärd 3: Skaffa anständig frisyr
Hår borde inte växa när man väl fått en frisör som trollar och gör en sötast i stan när hon rör vid en. Den känslan borde vara beständig. Olagligt att låta den förgås. Men likväl, känslan försvann och nu sitter någonslags hårhjälm på mitt huvud och det gör mig sur. Hår skall vara roligt och inte få en att tänka på Birger Schlaug när man vaknar.
Det borde räcka.
Det borde skaka igång tanten från läget kärlekskrank och låg till ... något mer 2010 likt.
Och för att börja 2010 på allvar så börjar jag med en tillbakablick på musik jag hade glömt att jag älskar
Målbild
Jag är redo. Våren kommer snart, och sommaren ramlar alltid över en utan att man märker det. Som en förälskelse där man bara trivs vill vara mer och hänförs, och vips utan att man märkt det är där Kärlek.
Jag är redo, trädgården gömmer sin grönska under snön men jag kan se den. Jag kan se hur den vill fyllas med kulörta lyktor, goda vänner och sangria. Musik som är där, men som spelar andrafiol till alla samtal som pågår, till alla leenden i min lilla trädgården.
Målbilden är klar: Åsa i sommarklänning, grill med lammfärsbiff och ja... sangria.
Satan vad tanten tjatar om Sangria idag.
Prylar borde inte göra dig lycklig
men jag glömmer att jag är en tekniknörd emellanåt som blir fruktansvärt uppspelt inspirerad och ja tamefan lycklig av prylar.
Har fått min iPhone idag.
Är såld, helt förälskad.
Om Spotify gjorde att jag isolerade mig i en månad i ren musikorgie, så har denna lilla lur väckt känslor i mig som varit gömda och glömda länge..
Den är blank, intelligent, lyder minsta vink, spelar min musik, låter mig prata med vänner både i text och tal...
Den piper och skiner och fyller mitt liv med glädje..
Jag tittar på den med ändlös beundran.
Må vi aldrig skiljas åt, min lilla iPhone och jag
Och med denna musikfest som jag haft idag började jag klura med vilket album jag inte skulle kunna överleva utan. Om man bara får ta med ett album till en öde ö och leva med det resten av livet...
Ett omöjligt val.. Det finns för mkt som är bra, det spretar och humöret spelar in. Men när det kommer till kritan finns det alltid ett album som man återvänder till. Som ger en energi, som man inte kan lyssna sig trött på.
För er som känner mig, vet ni att det är The Maytals för min del... Musiken som alla ber mig stänga av
Musiken som gör att jag ler och är mitt allra bästa jag.
Den dag jag hittar mannen som reagerar likadant på detta album som mig så gifter jag mig.
Där och då: Med Toots i bakgrunden, stråhatt i solen och paraplydrinkar till alla jag uppskattar.
Har fått min iPhone idag.
Är såld, helt förälskad.
Om Spotify gjorde att jag isolerade mig i en månad i ren musikorgie, så har denna lilla lur väckt känslor i mig som varit gömda och glömda länge..
Den är blank, intelligent, lyder minsta vink, spelar min musik, låter mig prata med vänner både i text och tal...
Den piper och skiner och fyller mitt liv med glädje..
Jag tittar på den med ändlös beundran.
Må vi aldrig skiljas åt, min lilla iPhone och jag
Och med denna musikfest som jag haft idag började jag klura med vilket album jag inte skulle kunna överleva utan. Om man bara får ta med ett album till en öde ö och leva med det resten av livet...
Ett omöjligt val.. Det finns för mkt som är bra, det spretar och humöret spelar in. Men när det kommer till kritan finns det alltid ett album som man återvänder till. Som ger en energi, som man inte kan lyssna sig trött på.
För er som känner mig, vet ni att det är The Maytals för min del... Musiken som alla ber mig stänga av
Musiken som gör att jag ler och är mitt allra bästa jag.
Den dag jag hittar mannen som reagerar likadant på detta album som mig så gifter jag mig.
Där och då: Med Toots i bakgrunden, stråhatt i solen och paraplydrinkar till alla jag uppskattar.
Batterinivå: Låg
Även duracellkaniner fastnar lite i lågenergi läge ibland. Som att stega sig fram i smält Lakritskola.. Det går men det är segt. Tar emot. 
Umgås? Nej tack. Eller jo tack gärna, sällskap är alltid behagligt, men jag är inte så stimulerande. Du ger mig nog mkt, men utöver ett blekt leende och ett gott lyssnande öra tillför jag inte mycket. Plus att jag vill att du går efter några timmar, och sånt tenderar folk ta personligt. Fast det är inte deras fel, det är ju mitt. Mitt sociala jag är på reparation.
Jag borde mycket, men gör lite. Känns som den bästa iden, kanske den enda
När jag är glad är det lätt att få mer energi, att virvla iväg, att sätta på en låt och dansa av sig för att sedan prata tretton timmar till, möblera om, rusa en runda på stan, starta en förening och lite till så att folk tittar på en med höjda ögonbryn och undrar vad fan människan går på.
Nu när jag är .. energilös.. pratar jag lika mycket, men vill mer se på TV. Lätt TV.. Meningslösa komediserier som roar mig. Gärna såna jag redan sett så jag vet var jag skall skratta :-D
Och så vill jag kramas såklart. Men det vill jag ju alltid som den kärlekskranka kvinna jag är.
Men nej, inga stora tankar om kärlek, mod, feminism eller vänskap en dag som denna.
Lite roligare, lite enklare
Le, och livet leker.. Gnäll och du lär hitta minst tre till som tycker är livet är lika hemskt, men inte tusan mår du bättre för det.
Idag har jag diskuterat grupdynamik och hur man skapar en positiv stämning. Och som alltid i brainstorming så går hjärnan lätt till de mediaintryck man omger sig om. Så fastnade vi på VW reklamen. Om hur något underhållande och oväntat, kan få ett rotat beteende att luckras upp. Vackert... Människor är enkla djur :-)
Idag har jag diskuterat grupdynamik och hur man skapar en positiv stämning. Och som alltid i brainstorming så går hjärnan lätt till de mediaintryck man omger sig om. Så fastnade vi på VW reklamen. Om hur något underhållande och oväntat, kan få ett rotat beteende att luckras upp. Vackert... Människor är enkla djur :-)
Gör mig glad
Mer konstruktiva inlägg kommer senare: När barn slutat springa runt höga av mandelmassa, och jag torkat rent hem från florsockerkaos och övertygat övriga hushållsysslor med att dom skall försvinna utan att undertecknad behöver anstränga sig.
Troligtvis aldrig mao :-D
Knastertorrt
Vad jag skulle vilja ha är ngn som är lika hänförd av Peep Show som mig. Det är så torrt och så briljant att jag nästan kissar på mig.
Jag har fastnat i februariapatin och fyller just nu mitt liv med TV, kramar och katter. Vilket är inte illa pinkat det heller. Men det ger inte bloggning i världklass :-D
Välj dina ord omsorgsfullt
Folk använder ord slarvigt.. tänker inte på hur mkt de väver in med sina små ord som förminskar eller förstorar känslor som de inte alltid vill visa.
Följande utspelades hos min läkare:
- Vill du ha en gastroskopi Åsa?
- Nej, men anser du att jag måste så ställer jag upp.
För vill är inte det ord jag skulle välja i samband med ordet gastroskopi. Ungefär som jag hoppas få använder tvång och giftemål tillsammans.
Följande utspelades hos min läkare:
- Vill du ha en gastroskopi Åsa?
- Nej, men anser du att jag måste så ställer jag upp.
För vill är inte det ord jag skulle välja i samband med ordet gastroskopi. Ungefär som jag hoppas få använder tvång och giftemål tillsammans.
Du måste leva i nuet
är en av de klyschor som jag lärt mig hata rätt intensivt. För första kommer det från folk som är skitdåliga på just att leva i nuet. Utan använder klyschan för att inte planera saker.
"Släpp planerna, och var lite impulsiv"
Vilket är en ren omöjlighet: Jag är döstiff, vet om det, men är ändock mer impulsiv bara jag får en yttre ram av trygghet att hålla fast vid. Jag är roligast på festen, bara jag vet när det slutar. Fyrkantig säger vissa, strukturerad säger jag.
För mig är att leva i nuet att gilla den verklighet du lever. Att gilla uppskatta älska hänföras av sin partner och sina barn. Att gilla uppskatta älska utveckla sina vänner. Att ha ett hem som är hemlikt och ger dig styrka. ATt gå till jobbet med nyfiket sinne och ingen klump i magen. Bara bra.
Inga drömmar bort. Lev i nuet :-)
"Släpp planerna, och var lite impulsiv"
Vilket är en ren omöjlighet: Jag är döstiff, vet om det, men är ändock mer impulsiv bara jag får en yttre ram av trygghet att hålla fast vid. Jag är roligast på festen, bara jag vet när det slutar. Fyrkantig säger vissa, strukturerad säger jag.
För mig är att leva i nuet att gilla den verklighet du lever. Att gilla uppskatta älska hänföras av sin partner och sina barn. Att gilla uppskatta älska utveckla sina vänner. Att ha ett hem som är hemlikt och ger dig styrka. ATt gå till jobbet med nyfiket sinne och ingen klump i magen. Bara bra.
Inga drömmar bort. Lev i nuet :-)
Det här med vardag
Dagens fundering kommer från Bob Hansson: "Hur många minutrar av ett liv – är minutrar MAN VERKLIGEN VILL HA?"
Personligen häpnar jag över hur folk tenderar att inte trivas i den vardag som är deras egen. Hur de konstant hittar fel och konstant drömmer sig bort. Istället för att
Här börjar jag undra om jag är abnormt tråkig eller om jag kommit på något större, ungefär som Thåström: Det är faktiskt ni som är dom konstiga och jag som är normal.
Är vardagen så hemsk?
Och med vardag menar jag inte att förgylla den med god mat och vara så Ica Kuriren käck.
Jag menar genuint - VARDAG. Tisdagskväll i TV soffa med katt på magen och disk som borde diskas. Granndiskussion om maskrosor en junikväll. Veckohandling. Barn som skrattar åt en när man dansar. En favoritlåt på P3. Vattenpölar att studsa över på vägen till jobbet.
Personligen häpnar jag över hur folk tenderar att inte trivas i den vardag som är deras egen. Hur de konstant hittar fel och konstant drömmer sig bort. Istället för att
Här börjar jag undra om jag är abnormt tråkig eller om jag kommit på något större, ungefär som Thåström: Det är faktiskt ni som är dom konstiga och jag som är normal.
Är vardagen så hemsk?
Och med vardag menar jag inte att förgylla den med god mat och vara så Ica Kuriren käck.
Jag menar genuint - VARDAG. Tisdagskväll i TV soffa med katt på magen och disk som borde diskas. Granndiskussion om maskrosor en junikväll. Veckohandling. Barn som skrattar åt en när man dansar. En favoritlåt på P3. Vattenpölar att studsa över på vägen till jobbet.
Brago och ballografpennor
Idag minns jag min farfar. Bankdirektören, bonden och drömmaren. Mannen som satte Nordupplands kvinnliga hjärtan i brand på 1900 taletets första hälft med sina pomadadoftande hårvågor. Han såg ut lite som Edvin Alophson, och han är en av de män som imponerat mest på mig i hela mitt liv.
Farfar hette Uno och var på ytan lugn. Lite tyst och betraktande. Men tittade man noga så var där alltid ett litet leende på läpparna, som han roades av livet, att något rörde sig därinne men han hade inte lust att dela det med omvärlden. Så han lyssnade, log och så exploderade han helt plötsligt i ett stort gapskrattade HAH! Bara för att sen torrskratta i 15 minuter. Torrskratta ni vet, där man skrattar med ansikte kropp själ men inga ljud kommer förutom ljudliga andningar.
Farfar ansåg att kunskap var makt, och att kunskap var något man skulle var stolt över. Hans specialintresse, var likt mig, siffror och logik. Men där han valde ekonomi så valde jag kemi. Han hade ju gift sig till en bondgård och var därmed bonde, men kärleken till siffrorna tog över och han råkade bli bankdirektör på "fritiden".
Och det är där jag minns honom.
Jag brukar få gå till honom efter skolan. Tills hans stora kontor med skinnsoffa. I fönstren stod den klassiska Föreningsbanks sparbössan, den gröna elefanten, på rad. Väl där hummade han förnöjt och satte fram ett fat med brago kex och blänkande vita papper och en ballograf penna:
- Sådär jänta, skriv lite till mig.
Och det gjorde jag. Jag skrev medan han satt där med sitt leende och var nöjd med livet.
Skriver gör jag än.
Och vita papper och ballografpennor fyller mig med djup vällust än.
Farfar hette Uno och var på ytan lugn. Lite tyst och betraktande. Men tittade man noga så var där alltid ett litet leende på läpparna, som han roades av livet, att något rörde sig därinne men han hade inte lust att dela det med omvärlden. Så han lyssnade, log och så exploderade han helt plötsligt i ett stort gapskrattade HAH! Bara för att sen torrskratta i 15 minuter. Torrskratta ni vet, där man skrattar med ansikte kropp själ men inga ljud kommer förutom ljudliga andningar.
Farfar ansåg att kunskap var makt, och att kunskap var något man skulle var stolt över. Hans specialintresse, var likt mig, siffror och logik. Men där han valde ekonomi så valde jag kemi. Han hade ju gift sig till en bondgård och var därmed bonde, men kärleken till siffrorna tog över och han råkade bli bankdirektör på "fritiden".
Och det är där jag minns honom.
Jag brukar få gå till honom efter skolan. Tills hans stora kontor med skinnsoffa. I fönstren stod den klassiska Föreningsbanks sparbössan, den gröna elefanten, på rad. Väl där hummade han förnöjt och satte fram ett fat med brago kex och blänkande vita papper och en ballograf penna:
- Sådär jänta, skriv lite till mig.
Och det gjorde jag. Jag skrev medan han satt där med sitt leende och var nöjd med livet.
Skriver gör jag än.
Och vita papper och ballografpennor fyller mig med djup vällust än.
Sätt på er dansskorna!
Fredag är här, och även om jag fiser runt i pyjamas och vaktar sjuka barn så har fint blomsterdiadem hamnat i håret för lite fredagskänsla. Fredag är dagen då man dansar, även i sjukstuga. Diskokulan är uppsatt och playlist prepareras. Just nu snurrar Florence+The Machine men jag har drabbats av en oväntad längtad av Tutta Rolf.
Eller vänta, det kanske får bli en matinefilm istället.
För övrigt: Min dotter drillar nu på R:en som bara en halvskåning kan. Mitt hjärta svämmar över av stolthet :-)
Glad jävla fredag på er :-)
Eller vänta, det kanske får bli en matinefilm istället.
För övrigt: Min dotter drillar nu på R:en som bara en halvskåning kan. Mitt hjärta svämmar över av stolthet :-)
Glad jävla fredag på er :-)
Våga vara grå
Blir lite glad av att en färgnyhet att i dessa ungdomars tider där vi vägrar bli stora utan har converse i medelåldern och botoxar oss till orörliga och rynkfria ansikten och tar skateboarden för att hämta barnen på dagis. En generation som vill vara unga hippa föralltid.En GRÅ hårfärg, för att förstärka och glamorisera sitt gråa hår. Värt en applåd. Extra applåd att det inte är en farmor på bilden utan en äldre kvinna i odefinierad ålder, nån som alla kan relatera till.
Grå hår är ju snyggt. Grå hår är modigt. Grå hår visar att här är en människa som levt väl, har massvis att dela och är inte rädd att göra det.
Grått hår är till och med sexigt.
Och bara därför blir dagens låt en Winnerbäckare. Efter lång tid i utvisningsbåset har både han och Thåström återvänt till mina playlist med fjädrar i hatten.
Imponerad, inspirerad och .. tja glad i livet
Snön är djup, och himlen är mockafärgad. Mina tofflor är varma, teet ryker och jag ser ingen anledningen att oroa mig för framtiden. Jag ämnar nämligen ägna mig åt att umgås med mig själv i mitt Hem. En av favoritsysslorna för en i övrigt häpnadsväckande extrovert människa. Kanske därför det är så härligt dekadent att ta av alla formella kläder, sätta upp luggen och dansa runt. Krypa upp i soffan med yllefilt som tjänstgörande kramsubstitut och reflektera över livets härlighet.
Rätt ofta så förstår inte människor hur fantastiska de är. Har idag suttit på utbildning och hänförts åt kollegor:
- hur sjukt innovativa de är, hur lätt de vänder på ett problem och hittar en lösning
- hur mkt stöddigare folk borde vara med tanke på hur väl de tänker
- hur vackra de är (svenskar är ett sjukt vackert folk)
- hur lätt de spricker upp i ett leende bredare än Vänern
Jag inspireras av allt ovanstående. Jag inspireras av att se trygga lagomglada människor som .. gillar läget och utgår därifrån. När jag ser det så blir jag.. varm och kör hem med ett leende klistrat över läpparna. Tillvaron är rätt behaglig, med andra ord.
