Osorterade tankar från villaförorten

Besöket har lämnat mitt hem och här är åter lugnt. Barnen har krypit in i sina rum för ensamlek och kontemplation och jag finner mig själv med en stor kopp kaffe framför datorn. Hänförd av tystnaden som är min och bara min. Fast det är en sanning med modifikation för mig är tystnad alltid fylld med bakgrundsmusik.

Besöket var kärt, uppskattat och underbart. Det har pratats, fikats och avlastat på ett sätt som bara en singelmamma kan riktigt uppskatta. Dom lät mig vara sjuk vilket är lyx av högsta klassen. Jag har tvingat i dem god mat. Dom har fyllt mitt hem med liv och rörelse, prat och tjat. Några pekpinnar också, så som mammor måste leverera även om barnen har erhållit körkort, rynkor och högre lön än sina anfäder. Men besöket framförallt förärat mig med kärlek.

Men denna kakafoni av människor, skratt och prat blir till slut konstlad. Besök är bra, men får gärna ta slut. Låta ljudnivån och takten bli vår egen igen. Låta kökslådor förbli omöblerade och kaffet lika starkt som jag vill ha det.
Jag är återigen Master of my Domain (och nej, inte på Seinfeld maner)

 

Hemmet är mitt, mitt mitt och jag tänker njuta av det. Ända tills nästa besökshjord anländer och fyller mitt liv med kärlek igen.
Mitt hem är mitt, men öppet för de jag gillar.

Så länge ni går sen bara :-)