Tid läker alla sår

Jag trodde det inte, men jag verkar ha förlåtit. Vet inte när det skedde? Plötsligt hade bara oket släppt. 
Även om jag inte glömt, så har jag nu lärt mig och gått vidare.
Har sagt att jag gjort det innan, men ändock hållit fast vid bitterheten.

Idag pratade jag med honom för första gången, utan att se honom som den onde. Jag kunde prata med honom och komma ihåg det bra. Jag kunde se honom som en människa.  En vanlig människa som gjort mig illa men som faktiskt lärt mig saker om mig själv.

Han är förlåten, i det avseende att jag släpper bagaget nu. Att gå tillbaka har aldrig varit ett alternativ, inte ens när bitterheten var som tyngst .

När kärlek tar slut gör det ofta det av en anledning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0