Tid att söka
Jag hade hoppats på detta år, detta magiska 2010.. Jag var så klar med bagage, mig själv och livet i allmänhet. Det senare inte i avseendet att jag tyckte det var trist.. Snarare vad jag förväntar mig av det, vad jag accepterar och tja.. de moraliska spelregler jag väljer att tillämpa på det.
Jag var redo. Fuck it, hit me with some love. Hjärtat må vara reparerat, men det hade mer att ge och jag .. ville ge mig själv chans till lite äkta partnerskap.. Där jag kunde lutat mig tillbaka emellanåt och inte alltid vara den starka. Där jag kunnat .. få energi. Där jag kunnat få älska som bara jag kan. Där... tja allt..
Sen kom livets omständigheter: Jag är numera mamma på heltid. Det tänker jag inte blogga om.. Eller det är ju inte sant. Det lär väl skina igenom, men det är inte syftet...
Så nu har jag - ännu mindre tid. Var finner man då kärleken? När man inte har oceaner med tid att söka bland de oceaner av människor som inte tilltalar mig? Var hittar jag ngn som tilltalar mig, som hänför mig, som utmanar mig?
Kan han inte bara ringa på?
Och om han ringer på - Orkar han med allt bagage?
Förbaskat hopplöst läge.
Förbaskat bra läge, då jag trivs med barn.
En dualitet - Som livet.
Det blir nog bra.. allt är nytt och tids nog lär jag reda ut det.
