Osorterade tankar från villaförorten

Återigen vankar jag omkring...

Rastlös

Den trygga ovaggande sömn som präglade småbarnsår, försvann.

Kvar är den grubblande nattvankaren som jag hade glömt bort.
Dock lyckligare.
Mer dansande
Mer läsande.
Likt förbannat grubblande.

Kan inte bestämma mig om det är ngt jag vill ändra eller om jag skall omfamna återkomsten av mitt gamla jag?