Romantiker - jag, alltid.

Så här hoppas jag kärleken ser ut för er som har någon att hålla handen:

And if you need to kiss me then you'll most definitely miss me when I'm gone
Well there's a thousand things I shouldn't do but if I do them I should do them with you
So won't you fall into my arms again and hold me for the world may end
God, you make me sing funny things about you
You infect my mind all the time, you do
Well I just can't contain myself in fact I'm worried I might lose my health
I can't eat, sleep or hardly breathe
I can hardly ever watch you leave

Jag öppnade hjärtat för möjlig kärlek, var redo och lyckas nu inte stänga det även om det lär bli svårt att hitta ngn, falla hårt. Men det sista som lämnar en romantiker är väl hoppet. Så jag fortsätter le, dansa runt i mitt hem. Fortfarande själv och utan ngn som kramar mig när jag minst förtjänar det eller säger åt mig på skarpen när jag fastnar i tankar som bara går runt.

Som Bob Hansson i Hallelulja liksom får jag väl vara kär i mig själv tills nån behagar att hänföra mig.

Leendet har återvänt, kanske lite mer cynisk än förr om det nu är möjligt. Men likförbannat övertygat om att livet är underbart och att .. allt löser sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0