"Du vet var jag finns"
Idag är dag som är som gjord för Olle Ljungström. De flesta dagar är gjorda för Olle iofs, men idag nickar jag med i:
Fåtöljen framför tv:n, där har jag mitt liv.
Mina blommor dom dör, jag är trött, trött och skör.
Men jag vara stark, jag kan få allt.
Jag kan sprida färg, jag kan regera
Men det blir nog en till kaffe och en cigarett
Kaffet är bryggt och starkt som bara helgmorgnar förtjänar, och cigaretterna lämnade jag på 00 talet. Men känslan är densamma
Att må dåligt fascinerar mig delvis.Hur folk reagerar.
Hur de flesta låtsas inte märka och nästan snabbjoggar bort för att inte utsättas för den dåliga känslan.
Hur några låtsas men sen mest vill hem till deras liv med platt-TV och utan vardagsproblem.
Hur några försöker och använder huvudet på sned och "Du vet var jag finns". Ja, jag vet var ni finns. Det hjälper inte. Eller det är fel. Det gör det. Det är bara att det ställer krav på mitt egendriv att aktivt söka stöd och sånt är begränsat när humöret är blått.
Sen finns det andra sätter sig ner, ser en i ögonen, pratar en sönder och samman och kramar än till och med när man nästan vill fly från omtanken.
Den senare varianten vill jag klona.
Den senare varianten tänker jag bjuda på middag ikväll och reda ut röran.
Efter det ämnar jag återkomma och sprida färg.
