Jag bara tänkte liksom att...
Har ni tänkt på hur ofta startar ett samtal men egentligen vill ha ett annat?
Hur ämnet de diskuterar med en, inte alls avspeglar deras önskan?
Exempelvis: Den enkla frågan om Hur står det till som egentligen söker en inbjudan till att spendera kvällen på roligheter med en.
Detta är något som jag finner lätt roande och lite störande och ibland djävlas jag med folk då undermeningen är alltför tydlig. Blir extra obstinat och styr samtalet åt fel håll. Ty om ni vill något varför stå där och stampa, fråga bara!!
Samtidigt som jag själv häpnar mig själv genom att göra det. Jag som strävar efter att vara supertydlig och lättläst, finner mig att stå där med ett självsäkert leende och diskutera saker med en självklarhet som bara finns på papper, när allt jag egentligen vill fråga: "Duger jag som medarbetare? Snälla säg det isåfall"
Hur ämnet de diskuterar med en, inte alls avspeglar deras önskan?
Exempelvis: Den enkla frågan om Hur står det till som egentligen söker en inbjudan till att spendera kvällen på roligheter med en.
Detta är något som jag finner lätt roande och lite störande och ibland djävlas jag med folk då undermeningen är alltför tydlig. Blir extra obstinat och styr samtalet åt fel håll. Ty om ni vill något varför stå där och stampa, fråga bara!!
Samtidigt som jag själv häpnar mig själv genom att göra det. Jag som strävar efter att vara supertydlig och lättläst, finner mig att stå där med ett självsäkert leende och diskutera saker med en självklarhet som bara finns på papper, när allt jag egentligen vill fråga: "Duger jag som medarbetare? Snälla säg det isåfall"
Kommentarer
Trackback
