Osorterade tankar från villaförorten

Läste Gardells orerande om det skrivna brevet, och fann mig sakna det.
Brev är bra. Brev kan vara det vackraste man kan få. Som en blandning mellan en oväntad julklapp och en god bok. Två goda ting kan inte bli fel att kombinera.

Jag hade en brevvän en gång i tiden när jag var ung, brann och skulle skriva odödliga romaner eller få nobelpris i kemi. Hon hette Barbro, och alla mina vänner trodde hon var lesbisk. Jag vet än idag inte om hon var det, hon var nog sökande, och sexuell läggning är i slutändan bara en parentes i ens personlighet. Hon ville iaf inte ligga med mig och inte jag med henne, men vi älskade att skriva varandra. Vi skrev tjocka brev med tankar, noveller, ångestskrin. Som att ta sin dagbok och posta den utan censur. Brev som jag borde sparat...
Fantastisk övning i kreativt skrivande.

Som denna blogg fast kärleksfullt igenklistrat, och med lite ritade blommor i kanten.
Inget av vikt. Allt av vikt.

Fasiken .. jag saknar Barbro.
Eller jag saknar att posta mina små poem till ett par utvalda ögons enskilda betraktande.