Livet i brassestolen

Solen gassar, jorden ber om att bli bevattnad och fylld med fröer så att min trädgård kan prunka i sommar.
Harmoni tror jag vill kalla det, och det är med ett sting av dåligt samvete som jag inser att det känns skönt utan Leif the Cat. Inga stängda dörrar, inga obehagliga överraskningar. Och förvånande nog, inte heller förkrossade barn eller Tarzan.

På lördag smäller det. Efter lite coachning har jag ju bytt fokus från att "vill åka" till "ska åka" till Louisiana och se lite god konst. Det känns skönt att förverkliga en tio år gammal dröm, och jag ämnar njuta varje sekund. Från frukost på färjan, till lunch med vitt vin på museet och sen hemfärden. Och givetvis kommer solen lysa bara för mig en sån lördag när jag för en gång skull unnar mig lite Åsa-tid och gör sånt jag gillar bäst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0