Att hitta sig själv

JAg börjar bokstavligen ramla i min kropp.
Jag har nog alltid upplevts som stadigt förankrad i jorden, men stora delar av mitt liv har varit en kamp att få ihop de olika pusselbitarna själv. Detta har avspeglats i många små olika liv, och väldigt skilda syn om mig som person. Men nu har de närmat sig. Jag är fortfarande inte en enfärgad person, kommer nog aldrig bli. Jag är nog en färgglad sjal med mönster och färger som inte inte är första val för alla, men som funkar ändå.

Och då jag numera ägnar mkt tid åt att betrakta världen och dess innevånare så förundras jag över reaktionerna på att jag nu blivit Åsa... Det är blandat. Vissa blir rädda. Andra som jag älskar ser ju att nu är jag Åsa på heltid  istället för att bara glimta förbi ibland.

Och dagens musik är Winnerbäck, som jag annars inte har höga tankar om, med Gråa dagar:

"Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet hur det känns"

Kommentarer
Postat av: Teresa

Vad var knepet? För att ramla rätt?

2009-05-24 @ 12:09:15
URL: http://www.malika.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0