Rudolf
Likt en man skulle jag just ville ha oändligt med sympati av omvärlden då min näsa rinner, huvud värker och hela jag går i förkylningsatomer.
Som en kvinna biter jag ihop och går och jobbar. Eller som farmor hade sagt: ”En förkylning har ingen dött av”. Fast vänta, där var hon ju ute och cyklade enligt SCB. Men nåväl, likförbannat sitter jag där på min kontorstol. Som en övervintrad tomte som kräver te en gång i millisekunden för att inte kraxa fram orden. Som likt Rudolf har en näsa så röd att jag kan lysa vägen till matsalen åt mina kollegor. Som en vandrande bakteriehärd men med ett smittsamt skratt och en vänlig attityd.
2010 nalkas. Så även min nyårsångest.
Men det ska bli ett bra år. Det kommer bli ett bra år. Om inte annat blir det ett år med iPhone. Och bara det är ju en bra början.
Fram till det nynnar jag på Paloma Faith
