Lycka

Det finns föräldrar som mest längtar efter egentid. Jag har aldrig tillhört dom, inte ens under kolikåren. Men med åren har jag sett vinsten med egentid och tycker inte längre folk är halvdioter som skriker efter det.  (Med ålder kommer ödmjukhet eller nåt)

Dom senaste två veckorna har jag haft decimerad familj då mina barn har varit på semester. Först barn 1, sen barn 2. Så jag har fått vara enbarnsförälder. Och jag har bitit ihop; varit tuff; lett obesvärat; gjort det bästa av saken... och längtat.
Och nu är dom båda hemma och den stora klumpen i magen är borta. Jag är en föräldratönt som knappt kan vara utan mina barn. Men erkänner det iaf.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0